| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAM- ssgr (forts.):
(1 a) -BLOMSTRANDE, p. adj. (†) korgblommig; anträffat bl. substantiverat, i pl., ss. benämning på familjen Compositæ; jfr -blommig. Liljeblad Fl. 432 (1816). —
-BLÅSNING. (förr) blåsning (se blåsa, v.2 14 slutet) varvid flera delägare i en masugn blåste gemensamt; jfr -blåst, -bruk 1 slutet o. samman-blåsa. Johansson Noraskog 3: 431 (1887; om förh. 1684). —
(2 a) -BLÄNDING, f. [jfr -blanda] (†) om könsumgänge l. parning; jfr -bländning 1. FörsprNT 6 a (1526; i fråga om ormar). Han .. hadhe ingen kötzligh samblending medh henne. GlMat. 1: 25 (NT 1526). —
1) sammanblandning; äv. i utvidgad anv.: könsumgänge l. parning. (Jag har) fååt kötz skapilse, j tiyo månadha tijd tilhopa stadgat j blodhena, aff mandz sädh genom lust som vthi sambländning skeer. SalWijsh. 7: 2 (öv. 1536; äv. i Bib. 1541; Apokr. 1921: njutningsfylld omfamning). GlMat. 1: 25 (Bib. 1541). Schenberg (1739, 1747).
2) bildl., om förhållandet att två parter ha med varandra att göra: samröre (med ngn). Wij begärom .., at wij med the poloniske icke någon samblendningh hafua skole. RA I. 4: 281 (1598).
Spalt S 440 band 24, 1964