| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAM- ssgr (forts.):
-BOREN, förr äv. -BUREN, p. adj. [fsv. samborin (i bet. 2 a)] (numera bl. i vitter stil, föga br.)
1) till 3, = -född 1; anträffat bl. i bildl. anv. (motsv. -född 3): tillkommen samtidigt (med ngt). Samboren med dikten om den modige, ungdomligt äfventyrslystne bragdhjälten (dvs. Geijers ”Vikingen”) är Odalbonden. (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 107 (1913).
2) till 4 c.
a) som har samma far o. mor, hel- (förr äv. i uttr. samboren av fader och moder); äv. i substantivisk anv., om person i förhållande till en (l. flera) person(er) med samma föräldrar; jfr -född 2 o. samman-boren. UpplDomb. 3: 81 (1526: sambwrna, sg. best.). Hans samborne sÿsth(e)r aff fadh(e)r och modher. 2SthmTb. 3: 73 (1554). Vm någott döör aff theres samborne, thå skall faderen thett ickie erffue. UpplDomb. 8: 48 (1586). Moberg SistBr. 333 (1959; arkaiserande).
b) (†) i uttr. samboret syskonbarn, om person i hans släktskapsförhållande till sin faders (l. moders) helbroders l. helsysters barn, (hel)kusin; jfr samman-boren. Giurs dotter .. som var besoffven af sit samburna söskone barn, Giur Månsson. VDAkt. 1676, nr 30. —
(6) -BORRA, v., -ning. tekn. borra (arbetsstycken) gemensamt; äv. i uttr. samborra ngt med ngt; särsk. med avs. på sammanhörande (men olika utformade) delar av ngt (där man önskar förvissa sig om att hålen komma i inbördes rätt läge). Billman o. Landström (1945). —
(4 c) -BRODER. [fsv. sambroþir] (numera bl. tillf., arkaiserande) helbroder; förr äv. i uttr. sambroder både av (l. om) fader och moder. G1R 2: 195 (1525). Clemett Nilson och Niels Nilson wår(e) rette och ægte sambröder både vm fad(er) och mod(er). 2SthmTb. 1: 140 (1546). Schroderus Liv. 865 (1626: bådhe aff Fadher och Modher). Ärkebiskop Nicolaus Catilli .. var sambroder med Carolus Thydiski .., som 1308 nämnes som hövitsman över Stockholms slott. KyrkohÅ 1928, s. 179 (1924). särsk. bildl., om person l. företeelse i förhållande till annan person l. andra personer osv. som i ett l. annat avseende är(o) närstående. Strinnholm Vas. 1: 5 (1819). Frey 1849, s. 141 (om ord som till funktionen står ett annat nära).
Ssgr (†): sambroder- l. sambroders-barn. (-broder- 1746. -broders- 1678—1733) helbroders barn. BoupptSthm 1678, s. 217 b. SweaHoffRBr. 6/10 1733, s. 2; jfr PH 2: 1007 (1746).
-BRUK.
1) till 4, om förhållandet att två l. flera personer l. organisationer o. d. gemensamt (äga o.) bruka l. nyttja ngt; numera företrädesvis i fråga om samfälld jord l. skog l. betesmark o. d.; stundom äv. konkretare, om jordbruk som drives av två l. flera gemensamt; jfr -hävd, samman-bruk o. sams-bruk. Nordforss (1805). De gamla föråldrade sambrukens förvandling. EconA 1808, mars s. 42. Skorfven .. smittar genom sambruk af hufvudbonad. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 228 (1839). Skogen och hagmarken .. var (under vikingatiden) allmänning utom rå och rör, nyttjad i sambruk till slåtter, bete, timmerfångst, fiske och jakt. TurÅ 1949, s. 65. särsk. (förr) om förhållandet att bergsbruk l. hyttbruk drevs av flera delägare gemensamt; äv. om del av blåsning i hytta, varunder de olika delägarnas malm, kol o. arbetskraft utnyttjades för gemensam räkning. Igenom ett Sambruk wid Stora Kopparberget skulle .. winnas den förmån, at man icke behöfde underhålla mera än wid pass hälften af nu warande Hyttor. MemorKommissStKopparbg 1786, s. 23. Malmsättningen var under sambruket per medium 37 och under storhvarfven 42 L℔. på uppsättningen. JernkA 1846, s. 150.
2) (förr) till 4 o. 6, om förhållandet att två l. flera jordägare l. jordbrukare drevo husbehovsbränning o. erlade avgift därför gemensamt l. om förhållandet att en jordägare l. jordbrukare som disponerade två l. flera hemman l. hemmansdelar drev husbehovsbränning i en panna, varvid storleken av pannan o. av den för bränningen utgående avgiften beräknades som om hemmanen resp. hemmansdelarna utgjort en enhet. PH 14: 179 (1788).
3) lant. till 6, om förhållandet att två l. flera ägor l. egendomar o. d. brukas ss. en enhet; stundom äv. konkretare, om sådan enhet. LBÄ 44—50: 67 (1801). Större egendomar med flera, i sambruk sedan gammalt liggande ägonummer. NDA 1912, nr 306, s. 1.
Ssgr: sambruks-förening. lant. till -bruk 1: ekonomisk förening vars medlemmar driva jordbruk gemensamt. SOU 1946, 70: 5.
-rede. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) till -bruk 1 slutet: för sambruk avsett förråd av malm o. kol o. d.; jfr rede, sbst.1 4. JernkA 1820, s. 35.
-rätt, r. l. m. jur. till -bruk 1, om rätt att nyttja ngt i sambruk med annan l. andra. SFS 1878, Bih. nr 45, s. 4. —
-BRUKA, -ning; -are (PH osv.).
1) till 4: bruka (ngt, särsk. jord o. d.) gemensamt. Ahrenberg Männ. 6: 30 (1914). särsk. (förr) i fråga om bergsbruk l. hyttbruk med flera delägare; särsk. dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som driver sambruk, dels ss. vbalsbst. -ning, = -bruk 1 slutet (förr äv. i uttr. komma i en sambrukning, börja driva sambruk). Våre bättre, att man .. komme i en sambruckning. G1R 20: 64 (1549). ”Stora Kopparbergs bergslag” är ett sambrukande bolag. Höjer Sv. 1: 431 (1874).
2) (förr) till 4 o. 6, ss. vbalsbst. -are, om jordägare l. jordbrukare som drev husbehovsbränning gemensamt med en l. flera andra l. som drev den husbehovsbränning som svarade mot två l. flera av honom disponerade hemman l. hemmansdelar i en panna; jfr -bruk 2. PH 14: 181 (1788).
3) lant. till 6: bruka (två l. flera ägor l. egendomar o. d.) ss. en enhet; bruka (egendom l. äga o. d.) tillsammans (med en l. flera andra ägor l. egendomar o. d.); i sht i pass. Då ej egendomens hela areal sambrukas, skiljer man mellan hufvudgård och utgårdar. Juhlin-Dannfelt 69 (1886). Småtorpen ha .. lagts .. till sambrukning med huvudgårdarna. SvGeogrÅb. 1927, s. 112. —
(4 c) -BRYLLING. (†) om person i hans släktskapsförhållande till sin faders helsyskons barn, (hel)-kusin på fädernet; jfr brylling, sbst.2 1. FörarbSvLag 5: 31 (1713). —
(1 a) -BRÄKEN. [ormbunkens blad sitta tillsammans] (†) ormbunken Lastrea phegopteris (Lin.) Bory, hultbräken. Liljeblad Fl. 305 (1792). Därs. 387 (1798). —
-BRÖD. (numera bl. i skildring av ä. förh. i vissa trakter) i uttr. leva i sambröd med ngn, leva ss. medlem av ngns hushåll, stanna i sambröd hos (köpare), om säljare av jordegendom: efter försäljningen ha rätt till uppehälle hos (köpare) ss. hushållsmedlem. (Agardh o.) Ljungberg III. 2: 179 (1857). Från Norrland, Upland, Bergslagerna och Bohuslän omnämnes den form af undantag, att säljaren stannar i ”brödlag” (i ”matlag”, i ”sambröd”, i ”hus och bröd”, vid ”bord och disk”) hos köparen. EmigrUtredn. 1910, Bil. X, s. 36. —
-BRÖDRA-RÄTT, r. l. m. [till -broder] (†) (laglig) rätt som tillkommer helbroder; anträffat bl. i bildl. anv.: lika rätt. Sinnet och förnuftet böra bägge njuta sin sambrödra-rätt. Bergklint Vitt. 258 (1774). —
-BRÖDRASKAP. (†) i sg. best.: samhället, det allmänna. När oskyldighet, intet handleder det ena könet och redlighet intet regerar det andra, då står sambrödraskapet på swaga fötter. Kling Spect. E 3 b (1735; eng. orig.: society is upon a wrong basis).
Spalt S 441 band 24, 1964