| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAM- ssgr (forts.):
(2 b) -FÅNG. [fsv. samfang] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) koll. l. ss. ämnesnamn, om osorterade skinn av mindre djur (i sht ekorre); jfr -fäng. Tije Mårdskin, eller ett gilt Looskin, eller tije Timber Samfong. Stiernman Riksd. 44 (1526). Ett gråskindz reme foder aff ssamfong. Skråordn. 314 (1546). Heckscher SvEkonH 1: 142 (1935; om förh. c. 1550).
Ssgr (†): samfångs-buk. i pl., om bukpartier av ”samfång”; jfr gråskinns-buk. SkinnkamRSthm 1553 D, s. 44. Därs. 1569, s. 72.
-buke-mantel. mantel fodrad med skinn bestående av bukpartier av ”samfång”. SkinnkamRSthm 1560 A, s. 15.
-mård. i pl., om osorterade mårdskinn. Så monge samfongz mårder, som vij under enn jacke behöffve kunne. G1R 20: 51 (1549).
(2 b) -FÅNGAD, p. adj. [jfr nor. samfengt] (numera bl. tillf.) om fisk: blandad, osorterad. GHT 1895, nr 210, s. 3 (om norska förh.). —
-FÄDRA, adj. oböjl. [jfr fd. samfæþræ (d. samfædre), fvn. samfeðra; senare ssgsleden till fader] (numera bl. ngn gg arkaiserande) som har samma fader. Schultze Ordb. 1218 (c. 1755). NysvSt. 1962, s. 22. —
(2 c) -FÄLLA, v., -ning (G1R 4: 418 (1527), UpplDomb. 3: 84 (1530)). [fsv. samfälla; jfr samfälld] (†)
1) om person l. stat o. d.
a) med pluralt subj.: komma överens om (ngt); äv. i uttr. samfälla sig emellan; jfr b, c. Haffwin .. wi (dalkarlar) samffelth eth landztingh standandes i Twna. G1R 4: 418 (1527). (Vi) haffwe oss emellan samfältt och såledis beslutedh .., att (osv.). HH XIII. 1: 99 (1563).
b) refl.: sammansluta sig l. förena sig l. slå sig samman l. komma överens l. enas (med ngn om ngt); äv. med bestämning bestående av att-sats l. av inf. inledd av (till) att (med bestämning bestående av inf. äv.: förbinda sig); jfr a, c, 2, 3. G1R 1: 108 (1523). Judhanar haffua samfeldt sigh, ath the wilia bedhia tigh, ath tu skall j morghon låta Paulum komma vth för rådhet. Apg. 23: 20 (NT 1526). Thy önskia wi gerna aff edher naghra men aff hwaryo sokn .. tiil thet ffornemde landz tingh och samffelle oss ath bliffwa alle en man ää hwad wppa gonger. G1R 4: 418 (1527); jfr Strinnholm Vas. 3: 22 (1823). (Juda konung) samfelte sigh medh honom (dvs. Israels konung) til at göra skep. 2Krön. 20: 36 (Bib. 1541; Bib. 1917: förband sig). (Vi ha stadgat) att vij, som boo her alle udi ett rike, skulle samfelle oss um ett köp med the fremende. G1R 24: 330 (1554). Vardt och för godt ansedt, at både parterne sigh medh eeds förplichtelse samfella och förbinda skulle, till at lijdha hvar medh androm, ehvadh som helst på komma kunde. LPetri Kr. 103 (1559). Omsider samfälte sig (enligt Saxo) någre Danske sjöfarne Män vid Roskilds-fjärd, at rota ut dessa skadedjur (dvs. vikingar). Berch PVetA 1766, s. 12.
c) ss. dep., i uttr. samfällas på synen, om synemän: komma överens o. fatta beslut rörande de rättsförhållanden som beröras av synen; jfr a, b. UpplDomb. 7: 144 (1565).
d) ss. vbalsbst. -ning.
β) om handlingen att komma överens l. enas, övergående i bet.: enhällig mening l. enhälligt beslut. Eptt(e)r .. (nämndemännens) Samfälni(n)g och ranszakan, Sagde Jag oc tiildömpde .. för:ne III ör(es)land iordt .. för:ne fru Gunild(e). UpplDomb. 3: 84 (1530).
2) refl., i bildl. anv. av 1 b, med saksubj.: samverka (med ngt). När tå een sådana flijt och öffning samfeller sigh medh bönen, så (osv.). LPetri 1Post. F 1 a (1555).
3) refl., i utvidgad anv. av 1 b, med saksubj.: överensstämma (med ngt); jfr sam- 7. 2SthmTb. 7: 290 (1586). (Han) inlade .. eenn zeddell .., och samfeller sigh samma seddell, medh denn rächninge sedelenn vthi pertzelerne som (osv.). 3SthmTb. 5: 208 (1604).
Spalt S 461 band 24, 1964