Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SAMISEN sam1ise4n, ngn gg 400 (sámisen Peterson SäregnJap. 81 (1937)), äv. SHAMISEN ʃa-, r.; best. -en, i best. anv. äv. utan slutartikel (Peterson SäregnJap. 81 (1937)); pl. -er (Nyblom Österut 77 (1908) osv.) ((†) =, Siösteen ModJap. 105 (1904)); äv. SAMISENG sam1isäŋ4, ngn gg 400, l. SHAMISENG ʃa-, r.; best. -en, i best. anv. äv. utan slutartikel (Jensen Lauterer 202 (1904)); pl. -er.
Ordformer
(samise 1920—1953. samisen 1882 osv. samiseng 1904—1928. schamiseng 1904—1927. shamise 1950. shamisen 1952)
Etymologi
[jfr t. samisen, shamisen, samiseng, eng. samisen, shamisen, fr. samisen; av jap. samisen, shamisen, av kines. san-hsien, av san, tre, o. hsien, sträng]
japanskt musikinstrument liknande en luta med tre strängar. Stuxberg Bousquet 530 (1882). (På ett tehus i Tokio) börja samisener .. att surra till geishornas djupa altstämmor. Nyblom Österut 77 (1908). De unga flickorna .. ägnar sig .. åt att lära sig dansa och att spela på samisen. DN(B) 1960, nr 352, s. 7.
Ssgr: SAMISEN-LUTA, r. l. f. samisen. Lilliehöök Nohara JapAns. 159 (1936). —
-SPELARE. person som spelar samisen. Lilliehöök Nohara JapAns. 160 (1936). —
-SPELANDE, p. adj. 2SvUppslB 14: 1090 (1950).

 

Spalt S 515 band 24, 1964

Webbansvarig