| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAMKVÄM sam3~kvä2m, n. (Tegel E14 13 (1612) osv.) ((†) f. KyrkohÅ 1931, s. 225 (1540: en almennelig rikssamqwäm), HB 2: 339 (1598)); best. -et (ss. f. -en); pl. = (Phrygius HimLif. 95 (1615; möjl. sg.), RA II. 2: 47 (1617) osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. samkväme l. samkväma, RA I. 3: 108 (1593), KulturbVg. 1: 93 (1767), Schulzenheim SvSprSkrifs. 98 (1807; klandrat)); förr äv. SAMKVÄMD, f. (Apg. 19: 39 (NT 1526), VDAkt. 28/4 1650) l. n. (SvTr. 4: 487 (1536: någet personligit möte eller samquempd), LPetri Kr. 84 (1559), Swedberg Lefw. 196 (1729: Biskops samqvemdet)); best. -en, ss. n. -et; pl. -er (G1R 2: 4 (1525), Widekindi G2A 78 (c. 1676)) l. (ss. n.) = (AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 4 a (1587), RF 1634, § 44, Swedberg Lefw. 58 (1729; möjl. sg.)); förr äv. SAMKVÄME, n.; best. -et; pl. = (Stiernman Com. 3: 766 (1669), VDAkt. 1704, nr 319) l. -en (HSH 10: 16 (1616), PH 4: Ddddd 3 b (1754: Nattsamqwämen)) l. -er (se ovan); förr äv. SAMKVÄMA, f.; pl. möjl. -er (se ovan); förr äv. SAMMANKVÄM, n.; pl. -er (HdlCollMed. 732 (1691)).
1) om förhållandet att två l. flera personer äro tillsammans (för att samtala l. sällskapa med varandra o. d.); samvaro; umgänge; samliv; utom ss. förled i vissa (äv. till 2 anslutna) ssgr o. i (de äv. till 2 anslutna) avledn. SAMKVÄMA, v., o. SAMKVÄMLIG numera bl. med ålderdomlig prägel; jfr 2. Helsingius Cc 8 a (1587). Herttigen .. sågh uppenbahra fiendtskapp i staden för (dvs. i stället för) godh förhoppning om vennligidt samqvemme. HH 20: 273 (c. 1640). Det tråkiga och surmulna afskydde .. (J. L. Wickelgren) och förstod på ett mästerligt sätt att i samkvämet tvinga det på flykt. MinnGPrästh. 2: 133 (1925). Hon var en av dessa kvinnor, som adla samkvämet. Lagergren Minn. 8: 71 (1929). Lagarna för det mänskliga samkvämet. Östergren (1937). — särsk.
a) med bestämning i gen. (jfr b, d), betecknande samtliga personer som äro tillsammans. Altså är thet äwen så omögelighit, at theras (dvs. människornas) gemenskap och samqwemd kan blifwa trygdt och longwarigt, förvtan wisze Lagh och Statuter. L. Paulinus Gothus Arch. 95 (1630). Der till erfordras godhe herrars och venners bijvistande och samqveme. OxBr. 12: 92 (1641; i fråga om bröllop).
b) med bestämning inledd av prep. med, i sht förr äv. med bestämning i gen. (jfr a, d), betecknande den (l. de) varelse(r) som ngn är l. lever tillsammans med l. umgås med. Wij komma (gm en salig död) til itt warachtigt samqwem medh Gudh. NJacobi BOxenstierna B 3 a (1622). Menniskans behof af verksamhet och samqväm med sina likar. Oscar I Straff 34 (1840). Äfven i en annan verld blygdes man för trälarnes samqväm. Man sände dem till Thor, under det man sjelf drog till Odin i Walhall. Holmberg Nordb. 470 (1854). Spångberg BanbrHövd. 216 (1939). — särsk. (numera föga br.) i uttr. pläga samkväm med ngn, umgås med ngn, vara tillsammans med ngn; jfr PLÄGA 6 a. Den siste, / ende, lemnade / af mina vänner, / vill ej mer / med mig pläga samqväm. Geijer Skald. 24 (1811). Knorring Ståndsp. 1: 65 (1838).
c) (†) övergående i bet.: samtal l. samspråk. Orden yttrades med en nästan smekande röst; hon tyckte förmodligen det var ledsamt att på så länge sakna samkväm. Almqvist Går an 104 (1839).
d) bildl. Tornklockan (i skolan) .. bröt det heliga samkvämet mellan våren och ungdomen. VRydberg (1872) hos Warburg Rydbg 1: 57. — särsk. (numera föga br.) motsv. b, med bestämning i gen. (Svalan) Drogh .. sigh vthur Skoghen och wildmarkena, ifrån theras (dvs. de andra fåglarnas) samquämdh, och til Menniskiorna. Balck Es. 117 (1603).
2) konkretare: (mer l. mindre enkel l. anspråkslös) sammankomst som (väsentligen) är avsedd för sällskaplig samvaro (ofta i förening med underhållning); förr äv. allmännare, dels om sammanträde l. möte avsett (väsentligen) för rådslag l. förhandlingar (särsk.: riksdag), dels om sammankomst för uppbyggelse l. gudsdyrkan, dels om marknad, dels om gille l. kalas l. gästabud (särsk. i samband med begravning l. giftermål l. barndop). Vid l. i (förr äv. hos) samkväm. G1R 2: 4 (1525). Därs. 13: 256 (1541; om marknad). På store Högtijdzdaghar beginge the Christne om Nätterna helige Samqwemmen. Schroderus Os. 2: 560 (1635). RARP 4: 231 (1649; om riksdag). På dett att be:te Collegium .. må kunna begynna sina samqwäm. Schück VittA 2: 67 (i handl. fr. 1668). CupVen. B 3 a (1669: hoos samqwem). Wid Bröllop och sådane store samqväm måge högst 8. Rätter .. brukas. PH 2: 928 (1731). För att högtidlighålla märkesdagen hade ett tjugutal kamrater .. inbjudit den afgående kamraten till ett enkelt samkväm å restaurant Riche, hvarest några timmar fördrefvos på angenämaste sätt under sång, tal och skålar till hedersgästens ära. AB(L) 1895, nr 257, s. 4. Nästan var kväll hade .. (eleverna på Nääs) samkväm med musik och uppläsningar. Lagerlöf Holg. 2: 448 (1907). — jfr AFTON-, FRÄMMAND-, NATIONS-, NATT-, RELIGIONS-, RIKS-, SOCKEN-SAMKVÄM m. fl. — särsk. (†)
a) övergående till att beteckna plats där människor komma samman. Vthi Kyrckion och andra samqwemder. L. Paulinus Gothus ThesCat. 39 (1631). Afhålla sig från alla publique Samqwäm, såsom Kyrckior, Domstohlar, almänne Platzer och Kiällare. SthmStadsord. 2: 219 (1710).
b) i utvidgad anv., om rättighet att delta i sammankomster inom viss sammanslutning o. d.; särsk. i uttr. avsäga ngn ifrån ngras samkväm, frånta ngn rättigheten att delta i ngras sammankomster. Så bleff han (dvs. en prästman) affsagdt ifrå prest och giäld och ifrå vårt (dvs. deltagarnas i Uppsala möte 1593) samquemdh. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 42 (i handl. fr. c. 1600). (J. Patkull) schole inthett ställe eller samqvembd hafwa på Ridderhusett effter Ridderhusetz Ordning. RARP 2: 176 (1635).
3) (†) om personer som kommit tillsammans; sällskap l. följe o. d. (I farisén Simons hus) war een stoor samquemd aff ärlighit folk. LPetri 4Post. 11 a (1555). Men ike desto mindre beder iagh min k(iäre) bror tiänstligen han migh hooss heela samquemmet recommendera wille och i synnerheet hoss dekorna. Ekeblad Bref 1: 14 (1649; rättat efter hskr.). Konungen reste sedan, med samqvämet til Upsala, at låta sig kröna. Celsius G1 1: 357 (1746). Stagnelius (SVS) 3: 67 (1817). — jfr BRUDE-SAMKVÄM.
4) (†) om sammanslutning l. samfund o. d. av personer.
a) samfund (se d. o. 3 a). OPetri 1: 41 (1526). Ecclesia, thet merker försambling eller samqwendt. Därs. 43.
b) samfund (se d. o. 3 b) l. församling (se d. o. 3 a). OPetri 2: 393 (1531). Om itt Samqwämme affträdher ifrån Gudz Ord, .. så är thet the Ogudachtigas och Wrångwijses Kyrkia. Schroderus Os. 2: 776 (1635). Skall kyrkan lösa sig upp i samqwäm eller partier, som slitas om själarne? Rundgren Pred. 1850, s. 19. särsk.
β) om samfund av munkar l. nunnor. Schroderus Os. 2: 191 (1635). Cistercienserne behöllo ännu sin högaktning i Norden, så at åtskilliga samqwäm af desza helgon utspridde sig öfweralt i Swerige. Lagerbring 1Hist. 2: 251 (1773). jfr MUNKE-SAMKVÄM.
c) samhälle l. samfund (se d. o. 3 c). The, som lefwa vtom thet Borgerliga samqwämet och vthi theras naturliga frihet. Nehrman InlJurCiv. 26 (1729). Den vilda, men mägtiga anda, som sätter alla samqväm i Europen så häftigt i lif och rörelse. Thorild (SVS) 3: 89 (1791).
d) om stånd l. yrkessammanslutning l. om sammanslutning som har till syfte att befordra ideella l. vetenskapliga intressen o. d.; samfund (se d. o. 3 d); sällskap. (Sv.) Samquem (lat.) concio, collegium, consessus. Wollimhaus Ind. (1652); jfr 2. Altså hafwe Wij .. nådigst tillåtit och bewilliat (köpmännen i Sthm) .. att bekomma och nyttia ett Handelsgilde eller Samqwäm. Stiernman Com. 3: 83 (1662). Så framt en äldre Vetenskaps Academies olycka .. ej andra Academiska samqvämen .. afskräcker. Tessin PVetA 1746, s. 10. 2RARP 15: 611 (1747; om den till riksdag församlade adeln). Ling Riksd. 153 (1817). jfr HANDELS-, HANTVERKS-SAMKVÄM.
e) bildl., i fråga om djur: samhälle (se d. o. 5); jfr SAMFUND 3 g slutet. GT 1787, nr 79, s. 2. Holmström Ström NatLb. 4: 9 (1852).
5) [jfr motsv. anv. i d.] (numera föga br.) om samfärdsel l. (merkantil) förbindelse; förr äv.: handel. Vdj Stocholm .. ther .. störste mantal och samquemden är. PrivSvStäd. 3: 246 (1573). (Sv.) Samqwemd .. (lat.) commercium. Helsingius Cc 8 a (1587). Det ständigt ökade samqväm och handelsutbyte, som eger rum mellan sundets kuster. OPSturzen-Becker i SkandGazette 1862, sp. 213. — jfr HANDELS-SAMKVÄM.
6) [jfr 2] (†) om förhållandet att ngt i rättsligt hänseende tillhör l. lyder under ngt l. ngn?, jurisdiktionell tillhörighet?; jfr 7. Lijka såsom een trettijo Åhrs Häffd icke winner åt sigh en annans Prebende, alt så vprycker hon ey heller ther vnder liggiande Lähns Samqwemme. Schroderus Os. 2: 269 (1635; lat. orig.: conuentum).
7) [jfr 2, 6; efter span. audiencia, (förhandling vid) domstol, område som lyder under en domstol] (†) om vart o. ett av de områden vari Peru förr var indelat i judiciellt avseende. (Peru) hafwer mehrendeels warit eens Regemente underkastat, doch fördeelt uthi någre Dommare-ställen eller Samqwemmen, (som hoos them så kallat blifwer ..). Amer. 40 (1675).
B: SAMKVÄMS-AFTON. afton som ägnas åt samkväm; aftonsamkväm. Lundin NSthm 632 (1889). 2NF 18: 389 (1912). —
-DAG. (samkvämes- 1635) dag för samkväm (förr äv. för sammanträde l. möte). Schroderus Os. 1: 818 (1635). —
(1, 2) -FORM; pl. -er. form för sällskaplig samvaro; form vari samkväm försiggår; form som är kännetecknande för samkväm; äv. i uttr. i samkvämsform, i form av samkväm. I sedvanlig samkvämsform. Upsala(A) 1923, nr 245, s. 4. Samkvämsformerna ge anledning till betänksamhet. Motorför. 1927, nr 3, s. 3. —
(1, 2) -GLÄDJE. (numera bl. tillf.) glädje utmärkande för samkväm l. sällskapsliv; förr äv. övergående i bet.: festglädje. Wallin 1Pred. 3: 119 (c. 1830). —
-HJÄLTE. (†) salongslejon. Käre Tristan, kunna icke Samqwäms-Hiältar få roa sig med skräppskått? Dalin Arg. 2: nr 38, s. 2 (1734; uppl. 1754: Samqwäms-kämpar). —
(1, 2) -JOLLER. (†) om enfaldigt l. innehållstomt prat i sällskapslivet. Crusenstolpe Tess. 4: 248 (1849). —
(1, 2) -LOKAL, r. l. m. lokal (se lokal, sbst.1 3 a) avsedd för sällskaplig samvaro. Lundin (o. Strindberg) GSthm 485 (1881). —
(1, 2) -LÄSNING. (†) konkret, om diktverk avsett för högläsning vid sällskaplig samvaro. Atterbom VittH 252 (1845). —
-NARR. (†) person som uppträder narraktigt vid gästabud o. d.; jfr -hjälte. KOF II. 2: 71 (c. 1655). —
(1, 2) -NÖJE. (†) nöje i samband med sällskaplig samvaro; nöje som består i sällskaplig samvaro. Frey 1844, s. 303. Crusenstolpe Tess. 5: 284 (1849). —
-PLATS. (numera bl. tillf.) plats för samkväm (förr äv. för möte i syfte att förhandla o. d.). Brask Pufendorf Hist. 132 (1680). —
(1, 2) -RIM. (†) tillfällighetsdikt tillkommen i anslutning till tilldragelse inom sällskapslivet. KGTessin (1764) hos (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 145. —
(1, 2) -VANA, r. l. f. vana som är kännetecknande för sällskapslivet, umgängesvana. VestmLT 1933, nr 248, s. 3. —
(1, 2) -VETT. (†) förmåga att uppträda i sällskapslivet, umgängeskonst. 2VittAH 7: 404 (1796, 1802). Möller (1807). —
SAMKVÄMLIG, adj. (numera bl. tillf.) till 1, 2: som har avseende på l. förekommer l. erfordras vid umgänge l. sällskaplig samvaro. Gosselman SAmer. 53 (1842). BonnierLM 1961, s. 253.
Spalt S 528 band 24, 1964