| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAMMAN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 586 f.):
(1 b γ) -SKRAPA, v., -ning.
1) gm skrapning l. med hjälp av skrapa l. dyl. sammanfösa l. sammanföra l. samla (ngt), skrapa ihop. Alt höfrö från skullar och lador bör sorgfälligt sammanskrapas (till vinterfoder åt boskapen). Bergius Underr. 4 (1781); jfr slutet. (Den omsorgsfullt arbetade jäst-)Degen sammanskrapas .. väl, beströs med mjöl (osv.). Grafström Kond. 208 (1892). Askan sammanskrapas med en skyffel och (osv.). Östergren (1937). särsk. oeg. l. bildl.: samla ihop (ngt), särsk. gm ett ihärdigt arbete o. med användande av alla möjligheter l. uttömmande av alla resurser; särsk. med avs. på förråd av ngt l. de(t) för ett visst ändamål nödvändiga penningbeloppet l. förnödenheterna; äv. med avs. på ngt mer l. mindre abstr. Sin mening at bekräffta sammanskrapar thenne förmente Evaristus månge och långe meningar, både vtaff thet gamble och Nyya Testamentet. Schroderus Os. 1: 96 (1635). The många gamla och rara Documenter och Manuscripter, som .. (Johannes Magni) vti the Riks- och Clösters-Archiver .. sammanskrapat, och vtur Swerige bortfördt hade. Rüdling Suppl. 266 (1740). Det gälde att i första rummet kunna sammanskrapa hvad som behöfdes för att lifnära officerare och manskap. CGMalmström i 2SAH 62: 156 (1885). Walberg Franzos JudBarnow 222 (1928). särsk. α) med avs. på trupper l. personal; ofta med särskild tanke på att man vid samlandet av trupperna osv. får nöja sig med vad man kan få tag i. AOxenstierna 1: 597 (1644). (Danskarna ha) sammanskrapat til deras besättningar Skomakare, Skräddare och Bönder, och alt hwad som kunde sammanplåckas. ALewenhaupt (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 302. Hagström Herdam. 2: 438 (1898). β) gm ett ihärdigt arbete l. med flit o. sparsamhet l. med användande av alla medel samla ihop (ngt) ss. sin egendom l. successivt förvärva (ngt). Schroderus Os. 1: 203 (1635). Är du girig, så skall du alltid anse dig hafwa rätt, äfwen när du med hårdhet och orättfärdighet sammanskrapar ditt guld. Emanuelsson 1PredHögm. 1: 147 (1865). Lindqvist Herr. 323 (1917).
2) (†) bildl.: hastigt o. slarvigt skriva l. författa (ngt), rafsa ihop; sätta ihop (skrift) av element från olika håll. Jag (har) läst en book tryckt .. 1707 om Illuminier- och Färg-Konsten, men är ett sammanskrapat werck. Lindestolpe Färg. 17 (1720). Hosföljande rim (dvs. en hyllningsdikt till kronprinsen) .. dem jag på Academiens vägnar varit nödsakad att i hast samanskrapa. Tegnér (WB) 2: 384 (1810). —
1) till 1 b.
a) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 1 b β: skriftligen sammankalla (personer till ett möte, ett möte o. d.). RA I. 3: 614 (1595; i två ord). Att sammanskrifue Ständerne. Därs. II. 2: 15 (1616). I hafve sammanskrefvet en riksdag. AOxenstierna 8: 233 (1633). HT 1928, s. 253.
b) (numera knappast br.) till 1 b β, γ: skriftligen uppbåda l. gm utskrivning uttaga (ngra) till (krigs)tjänst; skriftligen uppbåda l. gm utskrivning uttaga folk till o. sätta upp (truppförband); skriftligen rekvirera l. utskriva (krigsmateriel). Bureus Påw. C 1 a (1604). 51,000 mann sammanskrefwet manskap. KKD 5: 187 (1710). At han .. sammanskrifwit alla på Rügen befinteliga wagnar. Loenbom Stenbock 2: 238 (1758). (Banér) öfverraskade och förstörde vid Eulenburg 6 der nyligen sammanskrifna hästregementer. Fryxell Ber. 7: 151 (1838).
2) till 2 a, b: skriva (bokstäver, ordelement, ord) i en sammanhängande följd (utan lucka l. avbrott emellan bokstäverna osv.), skriva ihop. Palmblad Fornk. 1: 97 (1843). Bokstavsföljder som sammanskrivas (i Codex argenteus) äro endast fyra (nämligen) ht, rþ, þr och mu. Friesen (o. Grape) CodArg. 98 (1928).
4) till 2 d: avfatta o. nedskriva (en skrift), sätta ihop, författa, skriva. Schmedeman Just. 182 (1618). Hemming Gadd .. hade sammanskrifwit en Historia öfwer Swea Rike. Celsius G1 1: 7 (1746). MeddRiksheraldÄmb. 10: 111 (1945). särsk.
a) (†) skriva l. författa (en skrift) gm att sammanarbeta delar av en annan skrift l. med användande av material från olika skrifter; kompilera; särsk. i uttr. sammanskriva ngt av l. utur ngt. Then större och mindre Catechismus, som .. (Luther) med synnerligh flijt aff Gudz Ordh haffwer sammanskrifwit. KOF 1: 359 (c. 1618). Han har sammanskrifvit sin afhandling utur andras arbeten. Weste FörslSAOB (c. 1815). Dalin Synon. 237 (1925).
b) (numera knappast br.) med avs. på musik: komponera (o. nedteckna), skriva. Kellgren (SVS) 4: 9 (1779). Likt fadren älskade Erik (XIV) tonkonsten mycket, och sammanskref äfwen sjelf musik. Fryxell Ber. 3: 207 (1828).
5) [jfr 3, 4] (†) skriva redogörelser för (olika företeelser) o. sammanföra dem i en skrift; skriva en berättelse om (ngt), nedteckna (ngt). Brenner Dikt. 1: 1 (1703, 1713). Om alla mina hielte-bedrifter skulle blifwa sammanskrefne i en bok, så (osv.). Modée Dår. 53 (1741). På sin ålderdom sammanskref .. (A. Brakel) för eget nöje minnen från sina fälttåg. 2NF 3: 1434 (1905).
Avledn. (till -skriva 4): sammanskrivare, m.||ig. [fsv. samanskrivare] (numera bl. tillf.) författare till ngt, nedtecknare av ngt. Peringskiöld Wilk. Föret. 1 (1715). Lind (1749; under verfasser). —
(1 a, 2 c, 7) -SKRUBBA, v., -ning. textil. skrubba (olika spånadsmaterial l. spånadsmaterial av olika färg) tillsammans o. därigm blanda dem med varandra. Möller (1790). AHB 34: 67 (1869). —
(3) -SKRUMPNA, -ing. sammandraga sig under l. gm skrumpning, skrympa ihop. En pomeransgul massa blef olöst, som sammanskrumpnade i torrkning. VetAH 1813, s. 201. 2NF 28: 334 (1918). —
(2 a, d) -SKRUVA, -ning.
1) gm skruvning l. med hjälp av skruvar hopfoga l. sammansätta (olika föremål l. delar av ngt), skruva ihop; åstadkomma l. tillverka (ngt) gm att hopfoga olika föremål l. delar på ett sådant sätt. Polhem Invent. 16 (1729). Detta takhvalf .. är sammanskrufvadt och hopspikadt af bjelkar och bräder. Brunius Resa 1838 44 (1839). De sista skenorna på Örebro-Krylbobanan fastspikades och sammanskrufvades i lördags vid Frövi. SD(L) 1900, nr 549, s. 2. Bildmark Entrepr. 73 (1921).
2) bildl.
a) bag. anbringa (limpor) på en bakplåt på ett sådant sätt att limporna ligga sida mot sida o. ända mot ända o. därigm helt täcka plåten. DN(A) 1958, nr 108, s. 18.
b) (†) hopfoga (olika element) till en skrift; skriva l. författa (en skrift); särsk. i uttr. sammanskruva ngt av ngt, sätta ihop ngt av material från ngt. Tå then samme, som Tractaten om Möten hafwer sammanskrufwat, thenne otilbörlige handel märkte, hafwer han (osv.). Schroderus Os. 1: 235 (1635). Att af sjelfwa bibeln sammanskrufwa den gudlösaste och ohyggligaste bok. SvLitTidn. 1818, sp. 11. Wår fulla öfwertygelse om haltlösheten af hwarje witter production, der historiska data och sentimentalt snack mechaniskt sammanskrufwas. SvLittFT 1835, sp. 602. Frey 1841, s. 62.
Avledn. (till -skruva 1): sammanskruvbar, adj. (i sht i fackspr.) om olika föremål l. delar av ngt: försedda med sådana anordningar, att de kunna sammanskruvas. Oldenburg Bok 121 (1923). —
(3) -SKRYMPA, -ning. sammandraga sig under l. gm skrumpning, skrympa ihop; äv. bildl.: smälta samman, minskas o. d.; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. LPetri Kr. 22 (1559). Hjernor, som uti kyrkogårdar undergått förwandling inom hufwudskålen, (hade) sammanskrumpit till en fast .. massa, som intog blott 1/15 af hufwudskålens cavitet. Florman Anat. 2: 178 (1830). Det mörka, sammanskrumpna (gum-)ansigtet. Wetterbergh Altart. 6 (1848). Ett jämförelsevis litet och allt mer sammanskrympande antal. Lidforss SocJourn. 135 (1907). —
(2 c) -SKRYNKLA, v., -ing. pressa l. trycka l. krama ihop o. därvid skrynkla (ngt), skrynkla ihop; företrädesvis i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. o. ss. vbalsbst. -ning. Hartman Bot. 64 (1843). Han räckte mig en näve sammanskrynklade sedlar. Heerberger NVard. 28 (1936). —
(3) -SKRYNKT, p. adj. [jfr fsv. samanskrunkin, hopskrumpen] (†) hopskrumpen. Job 7: 5 (Bib. 1541). —
(3) -SKUDDA. (†) gm skakning komma (ngt) att sjunka samman; anträffat bl. i p. pf., om mått, med tanke på innehållet; jfr -skaka 3. NT Oo 5 b (1526). —
(1 b γ) -SKYFFLA, -ing. (numera bl. tillf.) gm skyffling l. med skyffel kasta (ngt) i hög l. högar. Alm(Ld) 1750, s. 30. —
(2 c) -SKÅDA, -ning. (i vetenskapligt fackspr.) betrakta (olika företeelser) på ett sådant sätt att en enhetlig bild l. syntes skapas därav. (En blick) som förmår att sammanskåda till organisk enhet det gamla och nya testamentets profetiska bilder af samma slag. Rudin BibEnh. 31 (1887). SvTeolKv. 1932, s. 116. —
(1 a, 4 l. 1 b γ) -SKÄNKNING. (†) om samvaro med ätande o. drickande, sannol. sammanskottsgille. 2SvKulturb. 9—10: 260 (i handl. fr. 1816). —
-SKÄRA, v., -ing, -ning. [jfr fsv. saman skära, skära o. blanda]
1) (i fackspr.) till 2 a, 8, tr.: utskära efter varandra avpassade (sneda) ytor i (olika föremål l. delar av ngt) o. sammanfoga dem. Ekhoff StClem. 43 (1912).
2) tekn. till 2 a, intr., om maskindelar: (vid varmgång, på ett icke önskvärt sätt) gripa in i o. fastna vid (o. delvis smälta samman med) varandra, skära ihop. Klint (1906).
3) (†) till 2 b; dels tr.: skära (tänder); dels intr., om tänder: gnidas mot varandra, gnissla o. d. Rääf Ydre 1: 140 (i handl. fr. 1666). Med gnislande och sammanskärande Tänder. Dryselius Måne 204 (1694). De tänderna af tvifvel sammanskära. MarkallN 2: 112 (1821).
4) (†) till 2 b, 4 a, i uttr. sammanskära svärden med ngn, skifta svärdshugg med ngn, kämpa med ngn med svärd. SvFolkv. 1: 44. —
(2 b slutet, 4 a) -SKÄRPA, v. (†) i uttr. sammanskärpa var med annan, upptändas av vrede mot varandra l. råka i gräl l. dyl. Schroderus Liv. 442 (1626; t. texten: entzündet wurden). —
(2 a) -SKÖTA. (†) skarva l. lappa ihop (ngt), sammanfoga. Verelius 285 (1681). Ström MinnB 20 (c. 1865). —
(2 c) -SLAG. (†)
2) i fråga om en förening som icke är av materiellt l. fysiskt slag: sammanslagning l. hopslagning av olika enheter. Annerstedt UUH Bih. 2: 118 (i handl. fr. 1670). Högberg Vred. 1: 283 (1906). —
-SLAGGA, v.1, -ning. (†)
1) till 1 b γ, tr.: samla (ngt) i hög l. högar, hopa; samla. (Man) pläghar .. seya, at the tiena Odhenom som monga peningar och rijkedomar sammanslagga. OPetri Kr. 13 (c. 1540). Möller (1807).
2) till 2 e β, refl., om personer: rota sig samman o. d.; äv. med subj. betecknande hop o. d. (Hogenskild Bielke har) kallat Kongl. Maj:ts trogne tienare .. et sammanslaggat parti af skälmar och röfware. Werwing Hist. 2: 116 (i handl. fr. 1605). (Det) förmenes mycket folk sig sammanslagga undan utskrifningen. LMil. 1: 95 (1681). —
(2 c) -SLAGGA, v.2, -ning. (mera tillf.) bringa (ett ämne) att klumpa ihop sig till slaggklump(ar); äv. refl., om ämne: klumpa ihop sig till slaggklump(ar). Östergren (1937). IllSvOrdb. (1955). —
(2 d) -SLARVA, v. (†) skriva l. författa (ngt) på ett slarvigt l. hafsigt sätt, rafsa ihop o. d. Verelius Run. 3 (1675). LBÄ 36—38: 47 (1800). —
(2 c) -SLINGA, v., -ning. (samman- 1807 osv. tillsamman- 1848)
1) = -slingra 1; äv. refl.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Atterbom SDikt. 1: 156 (1807, 1837; bildl.). Jakob De la Gardies och Ebba Brahes vapensköldar och sammanslingade namn synas ännu öfver yttre och inre portarna. Fryxell Ber. 8: 122 (1838). Kullberg Dikt. 24 (1850; refl.). Ett med sammanslingade fötter gjordt språng. NF 4: 578 (1881). (Vävnad är) hvarje böjlig duk, som uppstått genom regelbunden korsning eller sammanslingning af trådar. 2NF 33: 36 (1921).
2) (tillf.) om krans: förena (personer) gm att bilda en slinga l. slingor omkring dem; jfr -slingra 2. Hjertats glöm-mig-ej ger bättre lön (än lagern). / O! så låt dess krans oss sammanslinga / Oafbruten, ifrån år till år. Atterbom Lyr. 3: 264 (1850). —
(2 c) -SLINGRA, -ing.
1) förena (trådar, band, linjer l. andra smala o. långsträckta, böjliga föremål l. föremål som bestå av trådar osv.) gm att lägga dem resp. de trådar som de bestå av i slingor runt varandra, sno samman, hopfläta; äv. med saksubj.; äv. refl., med saksubj.: slingra sig om varandra; äv. oeg. l. bildl.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Tegnér FilosEstetSkr. 239 (1808). Jackans bakskört är prydt med två sammanslingrade bruna silkesnodder. Freja 1874, s. 14. Sammanslingrade orsakskedjor. Rydberg i 2SAH 56: 67 (1879). Väfnad eller tyg brukar man benämna hvarje böjlig duk, som uppkommit genom regelbunden korsning eller sammanslingring af trådar. Andersson Väfn. 1 (1880). De ofta med lekfullt sammanslingrade arabesker prydda portarna. Holmström Pyren. 184 (1928). Östergren (1937; äv. refl.). särsk. om (levande varelser med avs. på deras) kroppar l. lemmar. Lundgren MålAnt. 3: 107 (1873). När .. huggormarna vaknat ur sin vinterdvala .. finner man dem stundom sammanslingrade till en ”ormknut”. Fries SvMark. 109 (1930). Denna kedja av sammanslingrade runda systerarmar. Krusenstjerna Fatt. 2: 28 (1936).
2) (tillf.) om slingerväxt: snärja ihop (buskar o. träd) gm att slingra sig kring dem l. deras grenar o. d.; jfr -slinga 2. Kaprifolium sammanslingrar buskar och småträd och vackra löf- och barrträd höja sig öfver denna djungel af snärjen. FoFl. 1914, s. 158. —
(2 a, 8) -SLIPA, -ning. slipa (olika föremål) så att de passa till varandra (o. sätta ihop dem). Rinman 1: 454 (1788). —
(2 a) -SLITSA, -ning. (i fackspr.) gm slitsning hopfoga (olika föremål l. delar av ngt), hopslitsa. Nordström Luleåkult. 124 (1925). —
(2 c) -SLUT. [vbalsbst. till sammansluta, v.2] (†) förhållandet att ngns ögon tillslutas. LejonkDr. 173 (1688). —
(2 c, 3) -SLUTA, v.1 -ade. (†) om föremål: sluta med att bilda ett smalare l. avsmalnande parti l. dyl. Konturerna (av den figur som framträdde i synen) föreställde ett menniskohufvud, med hals och axlar, hvarnedanföre kroppen sammanslutade en gaine (dvs. till en sockel) såsom en Cariathide. GJAdlerbeth (1816) hos Lamm Oxenst. 259.
Spalt S 733 band 24, 1964