| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAMMANSLUTA sam3an~slɯ2ta, v.2, äv. (numera bl. tillf.) TILLSAMMANSLUTA tilsam3an~, v., -er, -slöt, -slutit, -sluten (se för övr. SLUTA). vbalsbst. -ANDE, -NING (jfr SAMMANSLUTNING, sbst.2); jfr SAMMAN-SLUT.
Anm. Se med avs. på verbets o. de olika vbalformernas bruklighet i förh. till förb. sluta samman samt med avs. på verbets konstruktion anm. 3:o o. 4:o sp. 586 f.
I. tr. o. refl.
1) (utom i b numera föga br.) hopfoga l. förena (olika föremål l. delar av ngt) med varandra till ett sammanhängande helt; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: sammanhängande; äv. oeg. l. bildl. (jfr 5, 6): sammanbinda o. d. Ligga .. (egendomens) egor delade eller i för lång utsträckning åt ett håll, är kommunikationen mellan dess olika delar hindrad eller stängd, då bör man, om möjligt, genom köp eller byte göra den till ett sammanslutet helt. Wetterbergh Penning. 475 (1847). Fönster, omgifna af kopplade pilastrar under förkroppningar, sammanslutna af en tryckt båge. Nyblom i 3SAH 5: 140 (1890). (Det) torde böra fästas villkor om, att järnvägen skall sammanslutas med såväl Östra Skånes järnvägar vid Efveröd som med Kristianstad-Åhus järnväg vid därför lämplig station. TT 1899, Allm. s. 322. Hvarje (forngermanskt) rum var en byggnad för sig. .. Följer sedan sammanslutningen af alla dessa rum till en enda byggnad. Hahr ArkitH 298 (1902). — särsk.
a) (†) med bojor l. dyl. kedja l. fängsla (personer) vid varandra; äv. i uttr. sammansluta ngn jämte vid ngt, med boja l. kedja fästa ngn vid ngt. Mig tilstaddes med en annan som war en rysse, och jemte wid min fot och halss war sammansluten at utgå på tiggeri. HMvSeulenberg (1734) i KKD 8: 133. Jag (såg) öfwer hundrade par ryska fångar, twå och twå sammanslutne i blåck om benen. Roland Minn. 32 (c. 1748).
b) (i bibeln) i bild. I .. ären Guds husfolk, uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv, i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så växer upp till ett heligt tempel i Herren. Ef. 2: 21 (Bib. 1917; NT 1526: till hopa föghat).
2) kem. om bildande av en kemisk förening; dels refl., om ämnen l. molekyler o. d.: kemiskt förena sig, bilda en kemisk förening; dels tr., om person: åstadkomma en kemisk förening av (olika ämnen). Bolin OrgKem. 28 (1925: sammanslutning). Anmärkningsvärt är, att det lyckats Emil Fischer att sammansluta aminosyror, varvid erhållits föreningar med äggviteämnenas karaktärer. Starck Kemi 267 (1931). Av .. (grundämnen) äro de kemiska ämnena uppbyggda genom deras förening, d.v.s. sammanslutning under inverkan av vissa sammanhållande krafter. Därs. 289. Acetylen (kan) undergå polymerisation. Sålunda sammansluta sig vid längre uppvärmning till 400—500° tre molekyler under bildning av bensol. Smith OrgKemi 41 (1938).
3) tillsluta (ngt öppet, t. ex. en öppen mun l. en blomkrona) l. bilda en sluten formation (ett knyte l. dyl.) av (ngt) gm att föra l. pressa l. böja dess delar l. vissa delar därav mot varandra; äv. med obj. betecknande de delar (t. ex. läppar l. blad) som föras osv. mot varandra; äv. i bild; äv. med saksubj.; äv. refl., vanl. med saksubj.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Som det sjuka löfvet sammansluter / Du mer och mer ditt fordom öppna väsen. Runeberg (SVS) 2: 111 (c. 1827). När dagen slocknar ut, / Lik konvolveln sammanslut / Bedjande din krona. BEMalmström 6: 58 (1842; till en blomma). (I pöbelhopen syntes) breda, med hvita stora tandrader försedda munnar, som hade ett sätt att glupskt gapa och häftigt sammansluta sig, ej olikt vargars. Almqvist GMim. 3: 28 (1842). (Främlingens) läppar voro fast tillsammanslutna. Fröding Guit. 72 (1891). Innan musslan åter hunnit sammansluta sig. Östergren (1937).
4) förflytta l. föra resp. böja l. trycka (personer l. föremål) närmare l. helt intill varandra så att en mer l. mindre tät grupp l. sluten formation bildas; numera företrädesvis ss. refl. (o. i däremot svarande p. pf.): sluta sig (tätt) till varandra, bilda en tät grupp l. sluten formation. Den stolta Eken, Orientens Ceder, / Den höga Palmen, Granens Obelisker, / Hvarf utom hvarf och skuggor öfver skuggor, / Tillsammanslöto sig som en förskansning / Kring denna slätten, sjelfva Paradiset. JGOxenstierna 4: 120 (1815). (Simfåglarna) bruka fötterna under simningen såsom åror, och stöta dem skiftevis bakut med utspänd simhud och draga med sammanslutna tår åter framåt. Holmström Ström NatLb. 2: 82 (1852). Skeppen hålle sig tätt sammanslutna. Oscar II I. 1: 35 (1858, 1885). De utgjorde en ståtlig trupp, som .. höll sig tätt sammansluten af fruktan för röfvares anfall. Cederschiöld Riehl 2: 60 (1878). Djupare in i ekhultet, där träden stodo tätt och sammanslöto sina kronor öfver hällar och klippremnor, höllo ugglor till. Rydberg Vap. 64 (1891). Tätt sammanslutna par. Siwertz JoDr. 128 (1928). — särsk.
b) (†) oeg., i p. pf., om befolkning: sammanträngd (på ett område). En mindre talrik och på ett trängre område sammansluten befolkning. Bolin Statsl. 2: 137 (1871).
5) bildl.: förena (personer, sammanslutningar, samhällen o. d.) till en organisatorisk enhet l. i ett förbund l. i gemenskap av något slag l. för gemensamt uppträdande i en fråga o. d., sluta samman; äv. med saksubj.; ofta refl.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som bildar l. utgör en sammanslutning, som håller samman o. d. Ydun 1870, s. 72 (: sammanslutningen, sg. best.). Man borde sammansluta sig omkring det Trautmannsdorfska förslaget. 2VittAH 27: 258 (1876). De nordiska rikenas sammanslutning (år 1691) till ett fastare motvärn. Carlson Hist. 5: 68 (1879). Riksdagen delar till fullo departementschefens åsigt om nödvändigheten af att kommunalenheterna för .. (dövstumundervisningen) sammanslutas i lämpliga distrikt. FörfDöfstUnd. 1889, s. 78. Hjärtan, enigt sammanslutna, / Söken i Guds hjärta ro! Mannström LivGåtf. 46 (1918); jfr Ps. 1937, 170: 1. De medeltida gillena, i vilka köpmän och hantverkare i städerna sammanslöto sig. Nilsson FestdVard. 40 (1925). Organisationstanken i modern mening, idén om en arbetarrörelse, som sammanslöte den stora massan som klass .., kunde ännu icke uppkomma. Höglund Branting 1: 19 (1928). — särsk. (numera knappast br.) om upprättande l. upprätthållande av personlig kontakt. Backman Reuter Lifv. 2: 111 (1870: sammanslutningen, sg. best.). Den personliga sammanslutningen mellan lärare och lärjungar (vid ett universitet). Rundgren i 3SAH 2: 40 (1887).
6) (i sht i vitter stil) allmännare, bildl.: sammanföra (olika element) l. de olika elementen av (ngt) till en enhet l. sluten helhet av mer l. mindre abstr. slag, förena; hopkoppla; äv med saksubj.; äv. refl. Tank-operationernas formala sjelf-öfverensstämmelse i en systematisk sammanslutning. Atterbom PhilH 449 (1835). BEMalmström 8: 427 (1843; refl.). Sedan menniskorna sammanslutit sin enskilda rätt till en gemensam, som anförtros åt (stats-)styrelsen, är det (osv.). Bolin Statsl. 1: 380 (1870). (Ett folks konstituerande till en stat) består uti de enskilda viljornas sammanslutning till en gemensam allmän vilja. Därs. 2: 199 (1871). Wikner Pred. 449 (1881). — särsk.
a) (†) sammanställa (olika uppgifter) till en enhetlig framställning l. dyl. Akademien .. har kunnat bekosta sammanslutningen af de till henne inkommande uppgifterna om landets fornlemningar. 2VittAH XXXI. 2: 36 (1886, 1893).
b) (numera föga br.) föra samman (olika ting) till ett överordnat begrepp. Turkarne .. kunna ej sammansluta hästens fram- och bakben till ett enkelt begrepp. Tegnér SprMakt 96 (1880). Dens. i 3SAH 6: 378 (1891).
c) (†) i uttr. sammansluta ngt i bilder, sammanfatta o. framställa ngt i bilder l. dyl. M(änni)skan .. kan icke upstiga till det för osz i otänkbara bilder sammanslutna ideal af ondska, som phantasien utmålar .. i bilden af .. en satan. Biberg EtFormalb. 32 1/2 (1818).
d) [jfr 3] (numera bl. mera tillf.) i p. pf. i adjektivisk anv.: sluten inom sig själv, sluten o. d. (Pyramiderna stå) som .. monument öfver en längesedan hänsofven kulturvärld, inom sig strängt sammansluten. Hahr ArkitH 4 (1902). (Jesu) makt beror av, att han var en i högsta grad sammansluten (natur), en som av livet runt omkring sig upptog endast vad han behövde för att verka sitt verk. Larsson Världskris. 118 (1920).
II. intr.
1) (†) i p. pr. pl., om föremål med avs. på deras utsträckning: som förenas l. stöta samman l. skära varandra l. dyl. En ofantlig pelare (bar upp) de sammanslutande hörnen af de fyra hvalf, som utgjorde .. helgedomens tak. Mellin Nov. 1: 90 (1833, 1865).
2) i p. pr. pl., om olika delar av ngt: som helt gå ihop (utan mellanrum), som sluta (tätt) samman. Munnen, hvars läppar voro tunna och tätt sammanslutande, .. var spänd. Arfwidsson TeatFord. 17 (c. 1860).
3) (numera knappast br.) mil. om trupp(avdelningar): rycka samman o. bilda en viss (sluten) formation. CVAStrandberg 5: 35 (1862). Kompanikolonnerna sammansluta till anfallskolonn. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 47 (1886).
-STRÄVANDE, n. i pl.: strävanden att åvägabringa sammanslutning av personer l. persongrupper o. d. Fatab. 1918, s. 66. —
Spalt S 737 band 24, 1964