Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SANDJAK san3dja2k l. sandjak4 l. SANDSJAK san3dʃa2k l. sandʃak4, i bet. 1 o. 2 n. (La Jonquière OsmRik. 551 (1882) osv.) ((†) r. l. m. (l. f.?) BerTurkiet 95 (1822), Dalin (1871)), i bet. 3 m.; best. -et (resp. -en); pl. = (La Jonquière OsmRik. 551 (1882) osv.), äv. (numera mindre br.) -er (Dryselius, La Jonquière OsmRik. 551 (1882)) ((†) -s BerTurkiet 80 (1822), Hildebrand Hellwald III. 2: 406 (1878)).
Ordformer
(sandjack 1822. sandjak 1882 osv. sandschack 1857—1868. sandschak 1816—1904. sandschiak 1712. sandsjak 1890 osv. sangiach (zan-) 1694. sangiack 1833. sangiak 1712)
Etymologi
[jfr t. sandschak, eng. sanjak, fr. sangiac; av turk. sancak]
(om turkiska förh.)
1) (av sandjakbej fört) standar l. banér. BerTurkiet 58 (1822). 2SvUppslB (1953).
2) (förr) om (mindre) turkiskt förvaltningsområde. Dryselius Måne 445 (1694). BerTurkiet 80 (1822). Österrike-Ungern medgafs (enl. Berlintraktaten 13 juli 1878) att ockupera Bosnien och Hercegovina samt hålla garnison i sandjaket Novibazar. 2NF 20: 875 (1914). 2SvUppslB 1: 547 (1947; om ä. förh.).
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.; elliptiskt för SANDJAK-BEJ] (†) = SANDJAK-BEJ. Eneman Resa 1: 217 (1712). Gynther ConvHlex. (1848).
Ssg (till 1, 2; förr): SANDJAK-, förr äv. SANDJAKS-BEJ. (-ak- 1712 osv. -aks- 1822) [jfr t. sandschakbeg, eng. sanjakbeg, sanjakbey; av turk. sancak bey] högste administrative chef för l. (militär) ståthållare över ett sandjak (se d. o. 2); jfr sandjak 3. Eneman Resa 1: 87 (1712). BerTurkiet 80 (1822).

 

Spalt S 1034 band 24, 1965

Webbansvarig