Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SANDLING san3dliŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[till SAND; ifrågavarande växter växa oftast på sandfält l. i sandig jord; med avs. på bildningssättet jfr KRÄKLING, PIGGLING]
1) (†) växten Glaux maritima Lin., strandkrypa. Liljeblad Fl. 104 (1798).
2) (numera knappast br.) växt av släktet Arenaria Lin.; särsk. om arten Arenaria serpyllifolia Lin., sandnarv (se d. o. 1); äv. om släktet. Hartman Fl. 134 (1849; om släktet). Nyman HbBot. 314 (1858). Post Ogräsv. 47 (1891). särsk. i uttr. norsk sandling, fjällnarv; jfr SAND-NARV 1 slutet. Nyman VäxtNatH 1: 420 (1867).
3) (numera knappast br.) om (växt tillhörande) det ur släktet Minuartia Loefl. stundom utbrutna släktet Ammodenia Gmel.; jfr SALTARV-SLÄKTE(T). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 546 (1901). Lyttkens Växtn. 1722 (1915). jfr STRAND-SANDLING.

 

Spalt S 1035 band 24, 1965

Webbansvarig