Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SANKT saŋ4kt, äv. saŋ4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. sanct)
Etymologi
[jfr nor. sankt; substantivering av SANKT, adj.]
(numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) helig person, helgon. Kejsaren (dvs. härskaren över Barbareskstaterna) hålles af Morerna för en Sanct eller ett Helgon. Berg BeskrBarbSlafw. 28 (1757). Sancterne hafwa .. upsickt på Folkets upförande och söka at förena de oenige. Därs. 116 (om förh. i Marocko). Det var annat förr (på ön Patmos), det har hans mor berättat, att de kom i långa processioner med den och den sanktens skalle. VärmlNatLd 1682—1957 111 (1957).

 

Spalt S 1055 band 24, 1965

Webbansvarig