Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SANKTIFIERA saŋ1ktifie4ra, äv. saŋ1t-, l. 01—, i Sveal. äv. —32, förr äv. SANKTIFICERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr SANKTIFIKATION.
Ordformer
(äv. sanct-. -ficera 1871—1904. -fiera 1833 osv.)
Etymologi
[jfr t. sanktifizieren, eng. sanctify, fr. sanctifier; av lat. sanctificare, av lat. sanctus (se SANKT, adj.) o. -ficare, ssgsform av facere, göra (se FACIT)]
1) (†) helga. Pfeiffer (1837). Ekbohrn (1904).
2) förklara (ngn) för helig l. helgon, helgonförklara, kanonisera. Almqvist Hind. 152 (1833). Andersson (1845). IllSvOrdb. (1955).
3) (numera föga br.) sanktionera, godkänna. Så vida man ej genom en ”folkomröstning” (gällande vilken stat ett visst gränsområde skall tillhöra) ville sanktifiera ett mot den heliga nationalitetsprincipen stridande majoritetstyranni. Steffen Krig 4: 78 (1917).

 

Spalt S 1063 band 24, 1965

Webbansvarig