| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SANNFÄRDELIGEN san3~fæ2rdeligen, äv. ~færdelig2en l. ~færdeli2gen, stundom 04000 (sannfä´rdeligen Weste), förr äv. SANNFÄRDELIG l. SANNFÄRDELIGA l. SANNFÄRDELIGAN l. SANNFÄRDELIGT, adv.
1) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) ss. bestämning till ord betecknande att ngn säger l. skriver l. får veta ngt o. d.: i överensstämmelse med vad som är sant l. riktigt, sanningsenligt, med sanningen överensstämmande, med sanning, sant (se SANN, adj. 1); ss. ngt sant l. säkert. 3 wittne .. som sade sigh sanferdeligenn haffue hörtt .. och wiste att (osv.). UpplDomb. 2: 60 (1579). Kom för rette Hans skreddere på Daall, och medt sin eedtt stadfeste på lagboken sitt witnesbreff, så att han sanfferdeligen wittnedt haffuer. TbLödöse 73 (1587). Efter iag Swea och Götha rijkens, såsom och theras Inwånares lägenheet, och wilkor sanferdelighen beskrifwa wil, hafwer iagh för godt ansedt (osv.). Tempeus Messenius 1 (1612). Then .. ej gitter (att göra en egen undersökning), kan altsammans noga och sanfärdeligen förspöria uti then af mig ofta citerade Boken. Block MotalaStr. 52 (1708). Förordnas Jorde-Gumma af Domare eller Rätt at undersöka och bese det hennes Embete tilhör, skal hon då sanfärdeligen berätta sakens sammanhang. PH 11: 334 (1777). Fuskare i tjuveriet skulle skämmas och föraktas, men han kunde sannfärdeligen säga, att han hedersamt omskött hanteringen. Moberg Rid 208 (1941).
2) (†) i fråga om bevisning o. d.: med sanna o. säkra bevis. Innan åhr och dagh skwlle the framkomme och sanferdelige bewise, hwro myckett Christoffer gulsmidh kunne haffue warritt them skyldiigh. TbLödöse 61 (1587). Konung Magnus .. näfste .. hårdeligen the män, hwilka för landsens förräderi kunde sanfärdeligen öfwertygas. Peringskiöld Hkr. 2: 204 (1697).
3) (†) i fråga om uppenbarelse (i dröm) l. spådom: så att det faktiska händelseförloppet riktigt återges resp. så att vad som kommer att inträffa riktigt förutsäges, rätt, riktigt, sant (se SANN, adj. 1 c). Thet .. esomoftast sanfärdelighen af Astrologis är förespått, såsom thet sedhan i sielfua wärcket är fullbordat. Forsius Phys. 94 (1611). Under sömnen (hade han) en dröm, som sannfärdeligen uppenbarade honom den olycka, som inträffade med hans son. Carlstedt Her. 1: 39 (1832).
4) (†) ss. bestämning till ord med bet. ’lova’: säkert l. dyl. (Thetis) du (dvs. Zeus) lär med en nick sannfärdligen lofvat / pris åt Achilleus men död åt en mängd Achajer vid skeppen. Johansson HomIl. 1: 558 (1846).
5) (†) i verkligheten, faktiskt; verkligt; i egentlig mening, verkligen, sant (se SANN, adj. 5); helt o. fullt; i själva verket, egentligen; jfr 6, 7. (Arvingarna) skulle .. haffua breff och bewiss .., att the wore rette arffwingar, wetandes förtälia sijn slechtz register, att the sanferdelige wore aff samme blodh och stamme. Svart G1 133 (1561). Dock leffua .. (Mose o. Elia) ännu (på Kristi tid), låta see sigh leffuandes (på berget Tabor), och aldrigh haffua warit sanfärdelighe dödhe. Phrygius HimLif. 38 (1615). (Bibeln) lärer, att .. (Kristi) lekamen och blodh de sanfärdeligen äro tillstädes i Nattwarden. KOF II. 2: 78 (c. 1655). (Idomeneus) är sanfärdeligen sine Undersåtares Fader. Ehrenadler Tel. 516 (1723). Wäl wore det för dig, om du .. kunde komma ut från dessa smickrande drömmarne (om en säker frälsning). .. Då skulle du blifwa werkeligen frälst och sannfärdeligen blifwa hulpen till det saliga tillståndet, hwaruti du falskeligen menar dig wara. Schartau Pred. 24 (1823). Jag har skrifvit till gubben hur jag sannfärdeligen tillbragt min termin. Strindberg Brev 1: 60 (1870).
6) (†) i enlighet med vad som är rätt o. riktigt (särsk. i religiöst avseende), på rätt sätt; samvetsgrant, korrekt; noggrant; i vissa fall svårt att skilja från 5. Jagh N. N. Konungzligh Nämds tilförordnat Secreterare, tilsäger, lofwar och swär .., at jagh skal .. troligen och sanfärdeligen förestå mitt ombetrodde Kall och Embete. Schmedeman Just. 150 (1615). (Gränsmärkena mellan Keksholms o. Novgorods län) hwillka .. på bådhe siidor sanfärdeligen ransakadhe, besedde, åttschillde och rettwiisligen lagde ähre effter gamble bönders berättelse, så som the tillförende warit hafva. SvTr. V. 1: 285 (1621). (Konsistoriets förhandlingar skall jag) sanfärdeligen och rättwijsligen upteckna. FörordnRättegDomcap. 1687, § 11 (ur konsistorienotariens ed). En redelig Lärare .. prädikar .. tröst och ewigt lif öfwer hwar och en som sanfärdeligen wil bättra sig. Murbeck CatArb. 6: 88 (c. 1750); jfr 5.
7) (numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgat) ss. satsadverbial, använt till ett kraftigt försäkrande l. bedyrande av att vad som utsäges är sant l. riktigt l. till förstärkande av innehållet i det sagda: i sanning, förvisso, sannerligen; minsann; äv. i mer l. mindre klart interjektionell anv.; i äldre ex. stundom svårt att skilja från 5. Doch skal E: F: N: igen sanferdelighen bekomma aff Herranom all Glädhie och Frögd. PPGothus Und. a 7 a (1590). Thetta ähr sanfärderligen sant. OxBr. 12: 447 (c. 1615). Sanfärdelighen thet är Wackert och slwgt kunna tala medh frånlägse folck, och them allehanda .. genom breff, tilkänna gifwa. Schroderus Comenius 934 (1639; t. texten: führwahr). Jag förstår sanfärdligen icke hvartåt ditt tal syftar. Crusenstolpe CJ 1: 367 (1845). Han sjöng som från ovan med furstligt dån, / och sannfärdeligen var han en konungason. Karlfeldt Hösth. 80 (1927). Ja, ja kan sannfärdeligen inte göra nånting åt (det sjuka barnet). Sundström Ljug. 128 (1934). — särsk. = SANNERLIGEN 3 c α. Bra, det var en riktig min. Sannfärdeligen behagar du mig icke nu, gumma. Runeberg ESkr. 2: 6 (c. 1845). Nära var det, att de hade tagit till fötter .., för sannfärdeligen satt där inte .. ett stort gammalt troll. Lagerlöf Kejs. 223 (1914).
Anm. Det i följande språkprov förekommande sannfärdeligen bör sannol. uppfattas ss. en tillfällig adjektivisk anv. av d. o., med bet.: som håller vad det lovar l. dyl.; jfr SANNFÄRDELIG, adj. (Skyddsmedlet) Är offta försökt och sannfärdeligen befunnit. Rålamb 13: 198 (1690).
Spalt S 1095 band 24, 1965