| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SANNSKYLDELIGEN l. SANNSKYLDELIGA, adv.
(†)
1) verkligen, verkligt, riktigt; i egentlig mening. At Christi Lekamen och Blodh är tilstädes (i nattvarden), vtskifftas, och anammas sanskyldeligen och wäsentligen. Schroderus Os. III. 1: 177 (1635). Ursprungligen fattades uttrycket (nederstigen till dödsriket) .. såsom en fyllnad till begreppet ”begrafven”, innebärande, att Jesus blifvit sannskyldeligen död. Fehr Und. 161 (1894).
2) på ett allvarligt l. uppriktigt menat l. riktigt sätt l. dyl. Mädhan jw Christus förkunnas j huad motta thet skee kan, antighen aff tilfelle eller sanskylleligha, ther aff frögdar iach migh. Filipp. 1: 18 (NT 1526; Bib. 1917: för syns skull eller i uppriktighet; Vulg.: per veritatem; Luther: rechter Weise).
Spalt S 1145 band 24, 1965