| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SARABAND sar1aban4d, äv. med mer l. mindre genuint franskt uttal (jfr Runius (SVS) 1: 281 (1713; i formen Sarabande rimmande med lande)), r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er; förr äv. SARABANDA, f.
1) dans. (under 1500- o. 1600-talen förekommande) spansk (solo)dans (dansad av kvinnor) i livlig sexåttondelstakt; oftast om (en ur denna dans utvecklad, under 1600- o. 1700-talen förekommande) figur- l. pardans i gravitetisk trefjärdedelstakt; äv. oeg. l. bildl. Palmchron SundhSp. 142 (1642). D’honeur — den dansen var en ängslig saraband. / Ta Herhold, supen hit, räck mig din trogna hand! Bellman (BellmS) 4: 89 (1769). Efter supén gjorde han flere Entrechats à six uti en sarabande, som väckte hela det dansande Hofvets förundran. Kexél 2: 23 (1781). De unga flickorna uppförde någon slags sarabande omkring sina alldeles i portlåsningen anlända toaletter. Lindqvist Stud. 110 (1906). Ursprungligen utfördes sarabanden av en solodanserska. TNyman (1932) hos Bellman (BellmS) 4: Komm. 175. SohlmanMusiklex. (1952).
2) mus. musikstycke l. melodi till dansen saraband (se 1), kännetecknad av långsam trefjärdedelstakt o. (vanl.) betoning äv. på den andra (ofta förlängda) taktdelen; äv. om sådan musik använd ss. en av de fyra satserna (den tredje) i den klassiska sviten. Ekeblad Bref 1: 285 (1653). Straxt tutade han med truten, och hwiszlade fram en Sarabande. Weise 1: 138 (1769). Omkr. 1650 införlivades sarabanden med sviten som den tredje, långsammaste och mest uttrycksbetonade av dess fyra ”fasta” satser. Tonkonst. 2: 769 (1957).
Spalt S 1170 band 24, 1965