Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SARDINIER sardi4nier, förr äv. SARDINIANER, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(-ianer 1790. -ier 1635—1872)
Etymologi
[jfr nor. o. t. sardinier samt eng. sardinian; till önamnet SARDINIEN (jfr SARD, sbst.1)]
(numera mindre br.) sardinare. Aff Härkomst hafwer .. (biskop Eusebius) warit en Sardinier. Schroderus Os. 1: 421 (1635). Stiernstolpe DQ 1: 84 (1818). SvTyHlex. 491 (1872).

 

Spalt S 1175 band 24, 1965

Webbansvarig