Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SARGASSO sargas4ω l. -gas4o, r. l. m. (VetAH osv.) ((†) n. ÖoL (1852)); best. -n; förr äv. SARGASSUM, n.
Ordformer
(sargasso 1838 osv. sargassum 1871—1907. sargazo 1751—1756. sargazzo 1752—1835)
Etymologi
[jfr t. sargasso, eng. sargasso, sargassum, fr. sargasse, span. sargazo, nylat. sargassum; av port. sargaço, av omtvistat urspr.]
i sht bot. brunalg av släktet Sargassum C. Ag.; särsk. om arterna Sargassum natans (Lin.) Meyen o. S. fluitans Børg. (vilka lösryckta från sina växtplatser på kusterna föras ut av havsströmmar i Sargassohavet); äv. koll. l. ss. ämnesnamn, om de lösryckta (i havet kringflytande) växterna. Wi hafwa således ej mer än en enda wäxt, som kan wäxa på största hafsens djup, hwilken kallas Sargazo, och är ingen annan ört i werlden i större myckenhet. Linné Sk. 87 (1751). Sargazzo, sådan som den flyter uti Oceanen, är icke grön; utan blekbrun eller tegelfärgad. VetAH 1774, s. 86. Fjärran hav med grönskande sargasso. Österling Idyll. 63 (1917).
Ssgr: SARGASSO-BANK, r. l. m. (numera bl. mera tillf.) samling av sargassotång. Hildebrand Hellwald 2: 9 (1877). —
-DJUR. zool. djur som lever i sargassotång. Dahl HavLiv. 186 (1955). —
-FISK. [jfr eng. sargassum fish] zool. om fisk tillhörande familjen Antennariidæ, vars medlemmar leva i sargassotång, tångulk; i sht i pl., om familjen. Brehm DjurV 5: 299 (1939). —
-GRÄS. (mera tillf.) = -tång. Stenfelt Skepp. 40 (1903). —
-HAV. [jfr t. Sargassomeer, eng. Sargasso sea] särsk. i sg. best., ss. namn på den del av Atlanten mellan Kanariska o. Västindiska öarna, där massor av sargassotång sammanföras av havsströmmarna. Torén Vogel 172 (1853). särsk. (tillf.) mer l. mindre bildl., med tanke på att Sargassohavet förr ansågs vara farligt o. svårt för fartyg att ta sig igenom. I nästa bok är författaren på väg ut ur de kvietistiska stämningarnas Sargassohav, i vars dimmor personligheten slutligen hotar att upplösa sig. VTid 1922, s. 96. —
-MARULK~02, äv. ~20. zool. = -ulk. FoFl. 1907, s. 238 (: Sargassum-Marulken; om arten Antennarius histrio Lin.). 4Brehm 12: 144 (1929). —
-SJÖ. [jfr t. Sargassosee, eng. Sargasso sea] (numera bl. tillf.) del av hav, där massor av sargassotång flyta omkring; äv. i sg. best., om Sargassohavet. Den så kallade Sargazzo-sjön. Wikström ÅrsbVetA 1835, s. 138. Dessa områden (med flytande sargassotång), åt hvilka man gifvit namnet sargassumsjöar. Rubenson Meteor. 58 (1880). —
-TÅNG. bot. sargasso. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 415. Den mycket omtalade s. k. sargasso-tången. .. Denna har bålen fördelad i stam- och bladliknande delar och dessutom kortare grenar med klotformiga, luftfylda blåsor. Fries Växtr. 269 (1884). —
-ULK. zool. = -fisk; särsk. om arten Antennarius histrio Lin. Lönnberg RyggrDj. 3: 48 (1915). DjurVärld 6: 563 (1962; om arten). —
-VÄXT, r. l. m. = -tång. Torén Vogel 173 (1853).

 

Spalt S 1183 band 24, 1965

Webbansvarig