Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SARV sar4v, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(sarv 1725 osv. serfvar, pl. 1740)
Etymologi
[av lap. sarves; jfr fin. hirvas, rentjur, älgtjur; möjl. av baltiskt urspr. (jfr fpreuss. sirwis, rådjur, samhörigt med lit. širvis, skimmel, širvas, grå)]
rentjur. HFinLappm. 3: 77 (1725: Sarff). De äldre sarvarna börja fälla hornen i medlet af november eller något senare. Hemberg JaktbDäggdj. 92 (1897). Brunsttiden närmar sig, överflödiga sarvar, tjurar, gallras ut och kastreras, och några stycken slaktas. 2SvKulturb. 11—12: 210 (1938). Ymer 1946, s. 98. — jfr REN-SARV.
Ssgr: SARV-HORN. Lönnberg Ren. 171 (1909). —
-KRONA. jfr krona 4 c. Lönnberg Ren. 171 (1909). —
-MARKNAD. marknad varvid sarvar försäljas. TurÅ 1958, s. 290. —
-SLAKT. slakt av sarv(ar). Ymer 1942, s. 407.

 

Spalt S 1195 band 24, 1965

Webbansvarig