satrap | SAOB

Publicerad 1965

SATRAP satra4p, stundom satrap4 (satrápp Dalin), m., i bet. 3 m. l. r.; best. -en; pl. -er. Anm. Den lat. formen satrapa användes (i bet. 2) hos Porthan BrCalonius 491 (1798).

Etymologi

[jfr t. o. eng. satrap, fr. satrape; av lat. satrapa, satrapes, av gr. σατράπης, av fpers. xšaϑra-pāvā, eg.: skyddare av landet, av xšaϑram, land (till den rot som föreligger i sanskr. kṣáyati, härskar, o. fpers. xšāyaϑiya, pers. šāh, konung; jfr SCHAH), o. en avledn. till roten i FODER, sbst.2]

1) benämning på den administrative ledaren i var och en av de tjugo provinser l. underområden vari det forntida Persien var indelat sedan c. 500 f. Kr.; äv. om var och en av härskarna i ett av iraner på 100-talet f. Kr. i Indien grundat rike. Af Persiens Oeconomiska Författning är ej widare bekant, än at deras Konungar woro sorgfällige om Landt-Culturen. Tilsynen därwid ålåg .. Satraperna i hwarje Landskap. Eberhardt AllmH 1: 114 (1766). NorstedtVärldH 15: 461 (1928; i Indien).

2) om person som innehar en administrativ ledarställning (inom provins l. landskap o. d.) som liknar den som en satrap (i bet. 1) innehade (särsk. om landshövding l. provinsguvernör o. d.); oftast om dylik person som kännetecknas av övermod l. härsklystnad l. despotism l. tyranni; stundom övergående i bet.: hantlangare l. hejduk l. underordnat verktyg o. d. Weste FörslSAOB (c. 1815). Topelius Fält. 4: 137 (1864; om ä. förh. i Finl.). (Guvernören i den ryska staden Tomsk) hette Dudinski och hade rykte om sig att vara en riktig satrap. Östenson Räikkönen Svinhufv. 52 (1929). Ockupationsårens halsbrytande politik förde .. (den franske statsmannen Pierre Laval) genom många misslyckanden fram till ställningen såsom en Hitlerväldets satrap. GHT 1945, nr 240, s. 9. jfr Porthan BrCalonius 491 (1798: Satrapa).

3) (numera knappast br.) zool. den nordamerikanska kungsfågeln Regulus satrapa Licht., som har en gyllene fjäderkrona, guldkronad kungsfågel. 1Brehm 2: 60 (1875).

Ssgr (till 1 o. 2): SATRAP-NATUR. särsk. om person, motsv. natur 4. Estlander 11Årt. 4: 96 (1927). —

-REGEMENTE. jfr regemente 1. Knape ErikF 207 (1925). —

-STYRELSE. 2VittAH 15: 267 (1832, 1839). —

-UPPROR~02, äv. ~20. satrap(er)s uppror mot härskare. KrigVAH 1837, s. 14. —

-VÄLDE. satrap(er)s herravälde l. egenmäktiga styrelse. Kjellén Stormakt. 2: 161 (1905).

Avledn.: SATRAPI, se d. o. —

SATRAPISK, adj. [jfr t. satrapisch, eng. satrapic, fr. satrapique, gr. σατραπικός] till 1, 2: som tillhör l. utmärker l. har avseende på en satrap l. satraper. Adlerbeth Ant. 1: 253 (c. 1792). —

SATRAPSKAP, n. till 1, 2: egenskapen l. värdigheten att vara satrap; satraps ämbete l. styrelse. HågkLivsintr. 16: 64 (1935).

Spalt S 1219 band 24, 1965

Webbansvarig