Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SAVARÄNG sav1aräŋ4 l. SAVARIN sav1aräŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er (Escoffier 2: 239 (1928) osv.) ((†) savarins Hagdahl Kok. 974 (1879), Törngren Escoffier 558 (1909)).
Ordformer
(savarin 1879 osv. savaräng 1896 osv.)
Etymologi
[liksom t. savarin av fr. savarin, till namnet på den franske skriftställaren o. gastronomen A. Brillat-Savarin († 1826)]
kok. poröst bakverk som (efter gräddningen) genomdränkes med en sockerlag smaksatt med likör l. punsch l. vin l. annan spirituosa (l. med saft o. d.); särsk. om sådant bakverk (oftast i form av en större rund kaka med stort hål i mitten) vartill stommen utgöres av jäst deg av vetemjöl, mjölk, jäst, ägg m. m. (äv. kallad äkta savaräng) l. av en (finare l. enklare) sockerkaka (äv. kallad falsk savaräng). Hagdahl Kok. 972 (1879; om äkta savaräng). Savarin kan fyllas och garneras på flerfaldiga sätt, t. ex. med hårt vispad grädde, smaksatt med vaniljsocker i hålet och runt omkring med kompott av äpplen, aprikoser och katrinplommon. Högstedt KokB 468 (1920). Savarängen var dränkt med rabarbervin. Thulin Boo ViKöksv. 147 (1931). StKokb. 509 (1940: Äkta .. Falsk).
Ssgr (kok.): SAVARÄNG-DEG. (jäst) deg till savaräng. Hagdahl Kok. 974 (1879). —
-FORM; pl. -ar. kakform (särsk. pipform) för gräddning av savaränger. Hagdahl Kok. 973 (1879).

 

Spalt S 1258 band 24, 1965

Webbansvarig