Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SAXONISK sakså4nisk l. -ω4n-, förr äv. SAXONSK, adj.
Ordformer
(saxonisk 1696 (: Anglo-Saxoniske, sg. best.), 1914 osv. saxonsk 1807)
Etymologi
[jfr t. saxonisch, eng. saxonish, saxonic; till senlat. Saxonia, saxarnas land (se SAXONY), l. saxo (gen. -ōnis), saxare (se SAXON)]
saxisk (se d. o. 1); särsk. (o. numera nästan bl.) geol. om bergsbildning o. d.: som under jura-, krit- o. tertiärperioderna ägt rum l. uppkommit i det utomalpina Europa, särsk. på mellantyskt område. (Den) saxoniska bergsbildningen, veckningszonen. Norr om .. (de paleozoiska veckbergen) bildade sydvästranden av det stora (östeuropeiska) blocket den ena fasta ramen för den saxoniska veckningen. Fennia XL. 4: 6 (1914, 1917). SvGeogrÅb. 1934, s. 22. — jfr ANGLO-SAXONISK. — särsk. (†) om ord: angelsaxisk (se d. o. 1). (Fr.) Ecaille vilja Philologerne härleda från det Saxonska Sceale. Schulzenheim SvSprSkrifs. 114 (1807).

 

Spalt S 1290 band 24, 1965

Webbansvarig