Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SBIRR sbir4 l. spir4, äv. (numera föga br.) SBIRRE sbir3e2 l. spir3e2, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(sbir 1935, 1953. sbirr 1834 osv. sbirre 1801—1942. sbirrer, pl. 1801 osv.)
Etymologi
[jfr t. sbirre, eng. sbirro, fr. sbire, span. esbirro; av it. sbirro, av omtvistat urspr.; sannol. (med tanke på röd dräkt) av senlat. birrus, byrrus, burrus, (eld)röd, av gr. πυρρός, (eld)röd, till πῦρ, eld (se FYR, sbst.1)]
polis(man) l. rättstjänare ingående i militärt organiserad kår i Italien i ä. tid (före 1809); särsk. om sådan polis- (man) l. rättstjänare i påvlig tjänst; äv. allmännare, dels om polis(man) i Italien l. spansktalande land, dels ss. nedsättande l. skämtsam beteckning för polis(man) l. rättstjänare. Frukta intet af mig. Jag är ingen Sbirre. Kullberg Vulpius Rinaldo 1: 78 (1801). En Profpredikant (har) wid utgången från kyrkan blifwit af utsända Sbirrer bysatt för en skuldsedel, som icke war utmätningsgill. Wallmark Resa 105 (1819; om sv. förh.). Se, från sin sophög den hungrande katten / Jagar med svärdshugg vår ståtlige sbirr. Nyblom NDikt. 131 (1865; ur dikten ”En romersk gendarm”). Påfven (ropar utåt). Sbirr! Sbirren (in). Påfven. Drif ut packet ur kyrkan! Strindberg HimmNyckl. 113 (1892). Jag .. skjuter skarpt, om baksträvarnas sbirrer nalkas min lya för att beröva mig min .. (hembrännings-)apparat. Engström 12Bok 82 (1919). GHT 1944, nr 82, s. 13 (om förh. i Mexiko).

 

Spalt S 1291 band 24, 1965

Webbansvarig