Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SCARAMOUCHE skar1amωʃ4 l. -muʃ4, l. med mer l. mindre genuint franskt uttal, m.; best. -en; pl. -er; l. SCARAMUCCIO skar1amut4ʃω l. -muɟ4ω, l. -mω-, l. -o, l. med mer l. mindre genuint italienskt uttal, m.; best. -n.
(i sht i fackspr.) i det italienska maskspelet (commedia dell’-arte) l. den lättare franska komedien l. pantomimen: stående figur (klädd i svarta kläder) som skryter med krigiska o. andra bravader (o. som i pjäsens slut pryglas av harlekinsfiguren); äv. oeg. l. bildl.; vanl. behandlat ss. egennamn. Scaramouche utwäljer jag (då vi skola spela var sin roll), / .. Ty det är mitt sinnelag. Dalin Vitt. 5: 318 (c. 1753). Den ene säger, at man (vid införandet av en nationell dräkt) är sinnad at förkläda Inbyggarne til Markattor, en annan af djupare insigt menar sig snart skola se osz omskapade til Scaramoucher. 1Saml. 3: 345 (1773). Estrabaut Oreglia Comm. 112 (1964).
-ROCK. KlädkamRSthm 1722, s. 98.
Spalt S 1292 band 24, 1965