Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCHALOTTENLÖK ʃalot3en~lø2k, äv. 040~1, äv. CHARLOTTENLÖK ʃarlot3en~lø2k, äv. 040~1, l. (numera föga br.) SCHALOTTLÖK ʃalot3~ l. CHARLOTTLÖK ʃarlot3~, förr äv. CHARLOTTERLÖK, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(charlott- (schar-) 1795—1870. charlotten- (schar-) 1754—1964. charlotter- 1779. schalott- 1809—1910. schalotten- (chal-, schall-) 1803 osv. skalotten- 1860—1872. skarlotten- 1784)
Etymologi
[jfr d. chalotteløg, skalotteløg, äv. charlotteløg, nor. sjalottløk, t. schalottenlauch; ssg av SCHALOTT o. LÖK; ssgsformen -lotten- beror på inflytande från t.; jfr äv. t. schalottenzwiebel]
lök (se d. o. 3) av växten Allium ascalonicum Lin. (använd vid matlagning); ofta ss. ämnesnamn; äv. om växten; jfr POTATIS-LÖK 2. Lundberg Träg. 23 (1754). Schallottenlök är mogen, då bladen blifwa gula, och lökarne öfwerdragne med et tunnt brunaktigt skinn. Hedrén Mansa 26 (1803). A. ascalonicum L. (Schalotten-Lök), hvilken växer i mindre Asien, i Syrien, i Palæstina. Wikström ÅrsbVetA 1843—44, s. 13. Schalottenlök är finare i smaken än rödlök och användes mest i såser och soppor. Langlet Husm. 63 (1883). En matsked hackad schalottenlök. SvD(B) 1935, nr 154, s. 8. Varulex. Livsm. 106 (1942).

 

Spalt S 1352 band 24, 1965

Webbansvarig