Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCHARF ʃar4f, r. l. m.; best. -en; pl. (mera tillf.) -er.
Ordformer
(scarf 1717—1894. scharf (-rff) 1760 osv.)
Etymologi
[av t. scharf, substantivering av scharf, skarp (se SKARP, adj.)]
mus. (blandad) orgelstämma med skarp klang. Wallerius InstrMus. 19 (1717). Scharf. I orgeln: öppet 3-chorigt flöjtverk, hvars största pipa är 2 fot. Höijer (1864). Tonkonst. 2: 782 (1957).

 

Spalt S 1362 band 24, 1965

Webbansvarig