Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCHEELESGRÖN ʃe3les~grø2n, adj.
Etymologi
[jfr t. Scheeles grün; till namnet på den svenske kemisten C. W. Scheele († 1786) o. GRÖN, adj. — Jfr SCHEELISERA, SCHEELIT, SCHEELIUM]
1) (i fackspr.) i n. sg. obest., substantiverat, om giftig grön färg (huvudsakligen) bestående av arseniksyrlighetens kopparsalt (koppararsenit), Scheeles grönt. De gröna (målarfärgerna) äro: egenteligen så kalladt mineral-grönt, Scheeles-grönt, och Braunschweiger-grönt. .. Scheeles-grönt kostar 1 R:dr b:co skålpundet och anses för skönast, men är mindre täckande. EconA 1807, sept. s. 52. HantvB I. 1: 102 (1934).
2) (mera tillf.) som har l. utgör den för scheelesgrönt (se 1) karakteristiska färgnyansen. Strindberg Hafsb. 139 (1890; om färg).

 

Spalt S 1383 band 24, 1965

Webbansvarig