Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCHEKAN ʃeka4n l. SEKAN seka4n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(schekan (scheckan) 1712 osv. sechan 1655—1671. sekan 1655 osv.)
Etymologi
[av ry. čekan, stämpel, gravstickel, i ä. ry. äv.: stridsyxa; jfr bulg. čekan, hammare, pol. czekan, stridshammare, tjeck. čakan, čekan, stridshammare, ung. csákány, stridshammare; ytterst av turkspr. čakan, till ett ord motsv. turk. çakmak, slå l. bulta in]
(förr) (östeuropeisk l. orientalisk) stridsyxa. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 70 (i handl. fr. 1655). 1 Rysk Damasserat Sechan, på endan medh förgylt Silf:r beslagh, och medh förgylt leijon på bladet. Därs. 72 (i handl. fr. 1671). VäglednLifrustk. 64 (1915).

 

Spalt S 1385 band 24, 1965

Webbansvarig