Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCHERBENKOBOLT ʃær3ben~kω2bolt l. ʃär3-, stundom ~kå2-, äv. SCHERBENKOBALT -balt, r. l. m. (Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 99 (1768), Heinrich (1828)), ngn gg n. (Lenhardtson Tandl. 227 (1897)); best. -en, ss. n. -et.
Ordformer
(-kobalt 1931. -kobolt (-c-) 1747—1925)
Etymologi
[av t. scherbenkobalt, av scherbe, skärva (se SKÄRVA), o. kobalt (se KOBOLT, sbst.2); mineralet påminner (i en färsk brottyta) om finkornig kobolt o. utgöres av utanpå varandra lagrade skivor l. flagor]
(numera mindre br.) gedigen, metallisk arsenik (se d. o. 1) förekommande i skiv- l. bladform. Wallerius Min. 227 (1747). Herbst förordar användningen af scherbenkobolt (vid pulpasjukdomar), enär det skall verka mildare än vanlig arsenik. Lenhardtson Tandl. 227 (1897). VaruhbTulltaxa 1: 120 (1931).

 

Spalt S 1396 band 24, 1965

Webbansvarig