schicksals-

Publicerad 1965

SCHICKSALS- ʃik3sals~, äv. med mer l. mindre genuint t. uttal.

Etymologi

[av t. schicksal (ä. t. äv. schicksel), (an)ordning, öde o. d., vbalsbst. till schicken, ordna m. m. (se SKICKA)]

ss. förled i vissa ssgr: ödes- o. d.

Ssgr (litt.-hist., i sht i fråga om tysk nyromantik): SCHICKSALS-DRAMA. [jfr t. schicksalsdrama] skådespel vari huvudpersonens tragiska lidande framställes ss. beroende på ödet, ödesdrama. NF (1890). —

-DRAMATIK. jfr -drama. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 472 (1915). —

-TRAGEDI. [jfr t. schicksalstragödie] = -drama. NF (1890).

Spalt S 1400 band 24, 1965

Webbansvarig