Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCHIMPANS ʃimpan4s, stundom -aŋ4s (jfr LoW (1889; med uppgift att ordet individuellt uttalas med tj-ljud)), äv. CHIMPANS ʃimpan4s, stundom -aŋ4s (tjim- l. sjim- WoJ (1891)), förr äv. SCHIMPANSE l. SCHIMPANSE, m.||ig. l. r.; best. -en; pl. -er; förr äv. SCHIMPANES?, m.||ig. l. r.; anträffat bl. i best. -en.
Ordformer
(chim- 1821—1953. schim- (sjim-) 1848 osv. -panesen, sg. best. 1825. -pans (-z) 1833 (: Chimpans-apan), 1860 osv. -panse 1824—1885. -pansé (-zé) 1821—1855)
Etymologi
[jfr t. schimpanse, eng. chimpanzee, fr. chimpanzé; av bantuspr. (Kongo) cimpenze]
människoapa tillhörande släktet Pan Oken, vilket omfattar de minsta arterna av familjen människoapor. Dalman ÅrsbVetA 1821, s. 228. Ofta blefvo de svanslösa, stundom upprättgående ape-arterne Schimpanesen och Orangutang ansedde för en mennisko-art. ConvLex. 3: 714 (1825). Schimpansen är utbredd över v. Afrika från övre Guinea till Kongo och ö. ut till de stora sjöarna. Man särskiljer numera flera arter och raser. SvUppslB 24: 136 (1935).
Ssgr: SCHIMPANS-APA, f. l. r. (numera föga br.) schimpans. Fries ÅrsbVetA 1833, s. 10. —
-ART. FoFl. 1906, s. 243. —
-BARN. (mera tillf.) schimpansunge. Stuxberg Djurr. 1: 5 (1889). —
-BO, n. SAOL (1900). —
-FORM; pl. -er. jfr form I 9 slutet. FoFl. 1906, s. 245. —
-HANNE l. -HANE. 1Brehm 1: 18 (1874). —
-HONA. 1Brehm 1: 19 (1874). —
-KÖTT. FoFl. 1906, s. 248. —
-RAS, r. l. f. SvGeogrÅb. 1949, s. 54. —
-UNGE. SAOL (1900).

 

Spalt S 1402 band 24, 1965

Webbansvarig