Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SEDIL, n.?; anträffat bl. i pl. sedilier.
Etymologi
[jfr t. sedile, n. (pl. sedilien), o. eng. sedile (pl. sedilia), om ett slags korstolar; av lat. sedile, n. (pl. sedilia), sittplats, säte, till (stammen i) sedere, sitta (se PRESIDERA)]
(†) om bänk i skolsal. Skolennes sedilier. VGR 1668, s. 31. Arbete på Gymnasij Stoolar och Sedilier i bägga Audit(or)iis. Därs. 1682, s. 65.

 

Spalt S 1593 band 24, 1965

Webbansvarig