| Publicerad 1966 | Lämna synpunkter |
SEJARE säj3are2, sbst.2, l. SÄJARE säj3are2, sbst.2, förr äv. SÄGARE, sbst.2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. = (Sahlstedt (1773), WoH (1904)).
(numera bl. ngn gg arkaiserande) (ur)visare; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr SEJARE, sbst.1 a, c. Säjare .. (dvs.) wisare på it uhrwärck. Spegel 393 (1712; med hänv. till 2Kon. 20: 11, Jes. 38: 8; jfr SEJARE, sbst.1 a). 1 wägguhr, med dess lod, Säjaren, Taflan och dörarna äro af Silfwer. HusgKamRSthm 1724—26, s. 551. Mollberg, Gutår! hvad slog klockan kamrat? / I Jacobi torn står säjarn på åtta. Bellman (BellmS) 1: 115 (c. 1775, 1790). Envallsson Savoy. 63 (1794; om vridbar visare som på en tavla utformad ss. en urtavla anger vinstens storlek vid lotteri). Hertigen höll sitt guldur i handen och tänkte, under det han betraktade säjarens rörelser på taflan (osv.). Crusenstolpe Mor. 4: 169 (1841). Nu (dvs. när Rikard av York blivit övervunnen) Phaëton har tumlat från sin wagn, / Hans middags säjare mot qwällen pekar. Hagberg Shaksp. 5: 23 (1848; eng. orig.: made an evening at the noontide prick). Med fingret skulle Eva Sophia vilja snurra säjaren på klockan så att tiden rusade iväg mot det ljusa aftonmötet med Adolph. Lewenhaupt Godafton 260 (1953).
Spalt S 1736 band 25, 1966