Publicerad 1966   Lämna synpunkter
SEJARE säj3are2, sbst.3, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. seiding; möjl. till lt. seid(e), sträng, av mlt. seyde, sträng (jfr mlt. seydenspil, varav fd. seydæ speel, strängaspel), motsv. fht. seita (t. saite), sträng, rotbesläktat med fht. seil, rep (se SEJL), o. med SELE, sbst.2]
mus. om den sträng l. var o. en av flera strängar som är(o) spänd(a) över det undre skinnet på mindre trumma o. ge(r) den en skrällande ton, snarrsträng; jfr SÅNG-STRÄNG. WoJ (1891). Trummor med dubbla sejare. Orkesterjourn. 1934, nr 10, s. 3. Nu hördes en ihålig hosta som skrällde i det stora rummet likt sejaren i en trumma. Nilsson BombiNick 222 (1946). — jfr SILKES-SEJARE.
Ssgr (mus.): SEJAR-, äv. SEJARE-MEKANIK. anordning för reglerande av spänningen hos sejare; jfr mekanik 3. Orkesterjourn. 1937, nr 8, s. 24. —
-SKINN. om det undre skinnet på mindre trumma. WoJ (1891).

 

Spalt S 1736 band 25, 1966

Webbansvarig