Publicerad 1966   Lämna synpunkter
SEKTERARE, sbst.2 (sbst.1 se SEKRETERARE), m.||ig.; anträffat bl. i pl. =.
Etymologi
[jfr d. sekterer; av t. sektierer, efter mlat. sectarius (se SEKTARIE). — Jfr SEKTERMAKARE]
(†) = SEKTARIE. Borg Luther 1: Föret. 56 (1753). —

 

Spalt S 1765 band 25, 1966

Webbansvarig