| Publicerad 1966 | Lämna synpunkter |
SEKUND sekun4d, sbst.1, om person m.||ig., om sak r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) (†) person som lämnar hjälp l. stöd l. bistånd (åt ngn); hjälpare, medhjälpare, assistent; ngt som utgör l. ger hjälp l. stöd l. bistånd; särsk. i sådana uttr. som ha sekunder av ngra, ha medhjälpare i l. hjälp av ngra, göra ngn sekund, hjälpa ngn. Hvar det skulle komma til något samsättiande emot Kejsaren, ville .. (den danske konungen) ingen bättre Secund begära än Gustavum (dvs. G. II A.). Loenbom SvArch. 2: 89 (1625); jfr 4. (Han) hade legdt sigh en soldat som honom secund giöra skulle, om jag dhet ringaste dierfdes repugnera (dvs. göra motstånd). VDAkt. 1692, nr 374. (Ett stipendium) hwilket till mine Nödwändigheeter war för mig en behagelig Secund och understöd. Därs. 1711, nr 345. Den .. commenderande Generalen, som .. hade käcka secunder af General Majorerna Gref Ascheberg och Patkull. Loenbom Stenbock 2: 203 (1758).
2) (†) sekundant (i duell); jfr SEKOND 1. Eke- blad Bref 1: 126 (1652). (Även om duellen icke blir av) så skal straffet äntå .. på både sielfwe Duellisterne som Secunderne .. utan något exception och hinder fullgiordt och exequerat warda. Schmedeman Just. 766 (1682). Chenon Heywood 4: 48 (1773).
3) (†) = SEKUNDANT 6. Skulle öfwerste Ammiralens, General Ammiralens eller något Ammiral Skepp, blifwa så redelöst skutit .., at dhet icke kunde blifwa på sitt behörige ställe i Fächtandet, då måste han straxt förfoga sigh på sin Secunds eller dhet förste Skepp han kan komma om Bord vppå .., och dher på vpsättia sin Flagga. Siöart. 1685, § 151. (Fr.) Vaisseau Matelot, (sv.) Secund Skepp, äre Skepp som Amiraler och Flaggemän tildeles för Secunder. Rosenfeldt Tourville 120 (1698).
4) (†) person som står närmast chefen för ngt l. är dennes närmaste man o. ställföreträdare l. dyl.; sekond (se SEKOND 3). HSH 26: 160 (1633). Der Erich Gyllenstiern .. skulle förordnas (till medlem av en beskickning som under Filip Scheidings ledning skulle sändas till Ryssland), så ähr han ännu en ung karl och till eventyrs icke tjenligh till en secund, effter som Her Philip Skeding är podagricus. RP 4: 39 (1634). Jag .. anmälte mig hos major Ruuth. .. Han bad mig välja, hvilken af 20 par galärer jag ville föra. .. (Jag) komplimenterade .., att jag hälst önskat vara hos honom som secund. Tersmeden Mem. 3: 120 (c. 1780); jfr 1. Ramsten 45 (1866).
5) (†) befäl med tjänst som tillkommit gm dubblering av befattning vid regemente o. dyl. o. som urspr. icke avlönades gm indelning utan gm kontantlön, sekundbefäl, sekundofficer. Popelmahn .. ähr nu quartermester vedh lifComp., dock sikundh. KKD 7: 100 (1705). Wid utmarschen blef jag .. aflöst .. af præmer felltwebeln af samma compagnie jag war secund wid. Därs. 1: 60 (c. 1710). Därs. 12: 379 (1748; om förh. 1700).
6) mus. om andra tonen i en diatonisk tonföljd; äv. om tonsteget mellan en viss ton o. närmast följande ton i en diatonisk tonföljd uppåt l. nedåt, sekundintervall. Londée Kellner 67 (1739). C och d (utgöra) tillsammans ett sekund-intervall, eller en sekund. Bauck 1Musikl. 1: 19 (1864). Mel(odien) .. lider av den tröttsamma kadensen på sekunden, upprepad sju gånger i varje stråf. Nodermann o. Wulff FörsamlKSångb. 19 (1922). SohlmanMusiklex. (1952). — särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. sjunga sekunder, (ss. övning) sjunga toner med sekundintervaller. Colerus säger sig hafwa hördt .. (papegojor) siunga, Ut, re, mi, fa, sol, la, si, och såsom Musici bruka siunga sekunder. IErici Colerus 1: 387 (c. 1645).
7) mus. om andra stämman i flerstämmig sång l. instrumentalmusik; äv. om person(er) l. instrumentgrupp o. d. som utför(a) andra stämman; numera nästan bl. i ssgrna SEKUND-FIOL o. -VIOLIN. Herr Fagerlind och Severin spela Primstämman, Crispin Secunden, Herr Vanke Basen och jag Altstämman. JvMatérn (1792) hos Fallén Biogr. VIII. Sekunderne spela falskt. Weste FörslSAOB (c. 1815). Du herrliga valdthorn, svep in oss i dina toners ringar, blås sekund åt foglarnes prim! Almqvist Amor. 2 (1822, 1839). Sjunga sekund. Meurman (1847). — särsk. (†) i allmännare l. oeg. anv., i uttr. slå sekund, ackompanjera l. dyl. Trianglarna slå sekund. Bellman (BellmS) 10: 17 (1786).
8) fäkt. vid fäktning (i sht sabelfäktning): ställning l. vapenläge l. parad som brukas till skydd för yttre låga linjen, varvid handen hålles något lägre än axeln samt omvriden med naglarna nedåt (vid sabelfäktning utåt) o. vapenspetsen hålles i höjd med höftbenskammen (utgörande den andra av de åtta traditionella ställningarna inom fäktningen; jfr PRIM, sbst.2 4); äv. om sabelhugg som utföres uppåt från sekundläge; jfr SEKOND 8. Sekund, hugges nedifrån uppåt. Tummen nedåt, lillfingret uppåt. KrigsmSH 1802, s. 106. Constantin .. gjorde den ena mäktiga primen, sekunden och åter primen, efter den andra. Almqvist GMim. 3: 163 (1842). Hellsten Sabelf. 64 (1923).
(8) -GARD. fäkt. gard med vapnet i sekundläge. Balck Idr. 3: 417 (1888). Hellsten Sabelf. 31 (1923; i bildunderskrift). —
(8) -HUGG. [jfr t. sekundhieb] fäkt. vid sabelfäktning: hugg som utföres uppåt från sekundläge. Mentzer KavFäktn. 77 (1843). —
(6) -INTERVALL. mus. intervall mellan en ton o. nästa ton i en diatonisk tonföljd uppåt l. nedåt. Sånglära 21 (1814). —
(8) -LÄGE. [jfr t. sekundlage] fäkt. om vapnets o. handens läge vid sekund. Balck Idr. 3: 416 (1888). —
(8) -RIPOST. fäkt. ripost utförd (vanl. efter en tersparad) gm att sänka spetsen av vapnet o. hastigt sträcka armen. Balck Idr. 3: 458 (1888). —
(3) -SKEPP. (†) fartyg som i en flotta l. eskader o. d. har sin plats närmast (efter) chefens fartyg. Rosenfeldt Tourville 120 (1698). —
(6) -STEG. mus. jfr -intervall. Mankell Lb. 18 (1835). Oktavöfningar med blandade sekund- och terssteg. Nilson Pedalspeln. 2: 18 (1884). —
(7) -STÄMMA. (numera knappast br.) mus. = sekund, sbst.1 7. Almqvist DrJ 302 (1834). KFÅb. 1913, s. 393. Cannelin (1939). —
(8) -STÖT. [jfr t. sekundstoss] fäkt. stöt utförd från engagerat läge i yttre höga linjen, varvid spetsen sänkes o. handen omvrides, så att naglarna komma nedåt o. stöten utföres under motståndarens hand; äv. om sekundripost. Mentzer KavFäktn. 37 (1843). IllSvOrdb. (1955). —
(7) -VIOLIN. mus. violin på vilken andra violinstämman spelas; violinist l. grupp av violinister som spelar andra violinstämman, andra violin. (Händel) var anställd vid sekundviolinen i orkestern. Bauck 1MusH 109 (1862). 2SvUppslB (1953). —
(6) -ÖVNING. mus. övning i att spela l. sjunga toner med sekundintervaller. Nilson Pedalspeln. 1: 14 (1884).
Spalt S 1779 band 25, 1966