Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEKURERA, v. -ade.
Ordformer
(secour- 1633. sekur- (sec-) 1671—1904)
Etymologi
[jfr t. sekurieren, eng. secure; av mlat. securare, securiare, till lat. securus, trygg, säker (se SEKURITET). Ordet har möjl. (formellt o. betydelsemässigt) rönt påverkan från fr. secourir, bistå, undsätta (se SEKURS)]
(†) bringa (person, trupp o. d.) i säkerhet, trygga; undsätta (trupp, fästning). Fiendens intention var att secourera Hamelen (hvilcken stad hertig Jürgen aff Lüneburg och Kniphausen med vårtt Svenske folck belägrade). AOxenstierna 9: 253 (1633). De (trupper), som (i en batalj) blifwa tilbaka drefne, böra genast secureras och åter framföras. Wrangel Tact. 118 (1752). Ekbohrn (1904).

 

Spalt S 1799 band 25, 1967

Webbansvarig