Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEMPERTIN, r. l. m.; best. -en; pl. -er (Weste (1807), Dens. FörslSAOB (c. 1815)); förr äv. SEMPERTINA, f.
Ordformer
(sem- 1578—1891. säm- 1762. -tin (-tijn) 1638—1891. -tina 1578—c. 1645)
Etymologi
[jfr ä. d. sempertin, sempertinekorn m. m.; möjl. ombildning av (f. sg. l. n. pl. av) senlat. serpentinus, adj., hörande till orm, orm- (se SERPENTIN), i så fall sannol. åsyftande marietistelns prickiga fröskal l. växtens användning mot ormbett]
(†)
1) tisteln Silybum marianum (Lin.) Gaertn., marietistel. Itt synnerligit plåster för Tandewerck. Tagh Valerian, Wäghebredhe, .. fenekel och sempertina (osv.). BOlavi 30 b (1578). (Medel mot råttor:) Roten aff Marietistel thet är Sempertina, blanda vnder henne Kornmiöl, Ollia och Watn, sätt för them at förtära. IErici Colerus 1: 36 (c. 1645). WoJ (1891).
2) tisteln Onopordum acanthium Lin., ulltistel. Onopordum .. kallades (i Simrishamnstrakten) Sempertin. Linné Sk. 142 (1751). Sempertin. w(äxer) wid byar och på kyrkogårdar. Wårtid kunna desz späda stjelkar ätas som Sparris och blomknoppen som Kron-ärtskockor. De gamle berömma örten mot kräftan. Hoffberg Växtr. 184 (1784). Nyman VäxtNatH 1: 42 (1867).
Ssgr (†): A: (1) SEMPERTIN-FRÖ. frö av marietistel. Rålamb 13: 157 (1690; ss. medel mot kvarka hos häst). Anm. Hos Nemnich Waarenlex. 104 (1797) användes den sannol. med anslutning till serpentin ombildade formen serpentinfrö. —
-TISTEL. (-tin- 1684—1843. -tine- 1640)
1) till 1, = sempertin 1. Linc. L 5 a (1640). Palmberg Ört. 281 (1684).
2) till 2, = sempertin 2. Högberg Fl. 2: 213 (1843). —
(1) -ÖRTS-VATTEN l. -ÖRT-VATTEN. (-ört- 1739. -örts- 1698) destillat av marietistel. ApotT 1698, s. 4. Därs. 1739, s. 4.
B: SEMPERTINE-TISTEL, se A.

 

Spalt S 1852 band 25, 1967

Webbansvarig