Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEMPERTUPPA, r. l. f.; pl. -or (Dybeck Runa 1847, s. 14 (angivet ss. äldre namn)) l. -er (möjl. äv. att hänföra till sg. sempertupp, Franckenius, Bromelius Chl. 90 (1694)); l. SEMPERTUPP, r. l. m.; pl. -er (se ovan).
Ordformer
(sempar- 1847. semper- 1638—1915. sämper- 1762. -tupp 1755—1824. -tuppa 1847—1915. -tupper, pl. 1638—1694)
Etymologi
[sv. dial. sempertupp; av semper, fin (se SIMPER), o. TUPPA, sbst., resp. tupp, sidoform till TOPP]
(†) i sg. o. pl.: växten Primula veris Lin., gullviva. Franckenius Spec. C 3 a (1638). Linné Fl. nr 171 (1755; från Gästr.). 2NF 22: 268 (1915; angivet ss. förekommande i folkspråket).

 

Spalt S 1853 band 25, 1967

Webbansvarig