Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SENASTEN l. SENASTENS, adv.
Ordformer
(sednesten 1614. senastens 1742. senesten 1543—1556)
Etymologi
[till superl. av SEN, adj.; jfr med avs. på bildningssättet förstan (se FÖRSTE, adj. III e), NÄSTAN, SISTENS o. sv. dial. nyssens, d. nyssen(s)]
(†) senast (se SEN, adj. 6 b δ). Seden j scriffwe oss senesten till. G1R 15: 317 (1543). Dett, som jag senastens ödmiukast om anhölt. ÅgerupArk. Brev 14/12 1742.

 

Spalt S 1895 band 25, 1967

Webbansvarig