| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SENJOR senjå4r, förr äv. SENIOR, sbst.2, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. Anm. Ordet skrives stundom förkortat sr.
(i fråga om förh. inom det spanska l. portugisiska språkområdet) herre; ofta ss. titel placerad före manligt namn: herr; jfr DON, sbst.4 RA I. 1: 433 (1544). Gosselman Col. 2: 199 (1828). Senor Juan Gallardo. Blasco Ibañez Blod 57 (1923). Señorer med svarta mundukar och pepparögon. Ruin SjunknH 86 (1956). —
Spalt S 1909 band 25, 1967