Publicerad 1967 Lämna synpunkter SENKLER, sbst.2, l. SINKLER, n.; pl. = (Rinman Jernförädl. 125 (1772), Dens. 2: 631 (1789)). Ordformer (senkler 1772. sinkler (-air) 1772—1807) Etymologi [av t. senkler, elliptiskt för senklerblech (se SENKLERBLECK)] (†) = SENKLERBLECK. Rinman Jernförädl. 125 (1772). Möller (1807). — Spalt S 1910 band 25, 1967 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se