senklerbleck

Publicerad 1967

SENKLERBLECK, n.; pl. =.

Ordformer

(senkler- 1772—1861. sinklair- 1789—1807)

Etymologi

[av t. senklerblech, av senkler (se SENKLARE) o. blech (se BLECK, sbst.3)]

(†) ett slags tunt, förtent järnbleck (använt till beslag på snörband o. d.); jfr SENKLER, sbst.2 Rinman Jernförädl. 139 (1772). Eneberg Karmarsch 2: 229 (1861).

Spalt S 1910 band 25, 1967

Webbansvarig