Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SERVITRIS sær1vitri4s, f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -trice)
Etymologi
[jfr d. servitrice; bildat till SERVITÖR efter mönster av sådana ordpar som DIREKTÖR : DIREKTRIS, INSPEKTÖR : INSPEKTRIS]
om kvinna som har till yrke att servera (se SERVERA, v.1 2 d) på kafé l. restaurang o. d., uppasserska; äv. allmännare: kvinna som serverar; jfr SERVERINGS-FLICKA, SERVITÖS. Restauratör. 1916, s. 24. Författaren (till en nyligen i Aftonbladet förekommande artikel rubricerad ”Värdshusflickor” har) begåvat de arma värdshusflickorna med en alldeles avskyvärd titel — servitriser. AKuylenstierna i AB 1929, nr 294, s. 5. VFl. 1933, s. 19 (på kafé). StKokb. 652 (1940; allmännare).
Ssgr: SERVITRIS-BLUS. jfr -dräkt o. serverings-blus. Varulex. Beklädn. 186 (1945). —
-DRÄKT. av servitris buren dräkt (vanl. bestående av svart kjol o. vit blus). Lundkvist FlodHav. 140 (1934). —
-ELEV. flicka (l. kvinna) som utbildas till servitris. Östergren (cit. fr. 1937). —
-KÅR. jfr kår, sbst.3 2. SvHotellRevy 1920, nr 11, s. 5. —
-YRKE(T). Wassing Dödgr. 202 (1958).
Avledn.: SERVITRISSA, f. (vard. o. skämts.) servitris. Edlund Chandler Syst. 186 (1950).

 

Spalt S 2020 band 25, 1967

Webbansvarig