Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SERVITUD, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-tud 1716. -tude 17231838. -tuden, sg. best. 1737. -tuder, pl. 1740)
Etymologi
[av (f)fr. servitude, av lat. servitudo, avledn. av servus (se SERVERA, v.1)]
(†)
1) träldom; jfr SERVITUT 1. Servitud, (dvs.) träldom, beswär som man är vnderkastad. Swedberg Schibb. 298 (1716); jfr 2.
2) om besvär (se d. o. I 2) l. skyldighet som åvilar ngn l. ngt; jfr 3 o. SERVITUT 4. Swedberg Schibb. 298 (1716). 2RA 1: 439 (1723). Deputationerne (finna) ingen skiälighet medgifwa, at brukspatronerne skola stå under en så orimmelig och ogrundad servitude at låta deras .. tunga jernlass giöra omwäg .. in til bergs- och upstäderne endast för det at samma städer skola bekomma broo- och wägare-penningar. 2BorgP 4: 514 (1731). Den af ålder bland Gymnasii-ungdomen öfliga seden, att Primanerne, efter fastställd tour, åläggas hvarje morgon gå omkring och väcka de öfriga .. ansågs utgöra en denna class pålagd servitude, som Skolordningen ej gillar. ÅbSvUndH 34: 36 (i handl. fr. 1838).
3) = SERVITUT 5. UpplDomb. 9: 24 (1736). (En byggmästare bör känna till) Hwad som bör Considereras wid gamla Servituder, och de omständigheter som dem, emellan Grannarne uphäfwer. Carlberg SthmArchitCont. H 1 b (1740).

 

Spalt S 2020 band 25, 1967

Webbansvarig