Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SERVITÖR sær1vitö4r l. -tœ4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -teur)
Etymologi
[liksom d. servitør o. t. serviteur av fr. serviteur, tjänare, uppassare, av ffr. serviteur, av senlat. servitor, vbalsbst. till servire (se SERVERA, v.1). — Jfr SERVITRIS, SERVITÖS]
1) (†) motsv. SERVERA, v.1 1 a, b: man som har tjänst hos l. betjänar ngn, tjänare; särsk. oeg., i hövlighetsfraser. Ehwart vth man sigh wänder, / Nu höres alt Monsör, / Så känder som okänder, / Straxt swarar Servitör. Skogekär Bärgbo Klag. A 3 b (c. 1632). En bepriseligh Bröllops-Fest .. Medh en wältenckt Brudhönskan behedrat Af deras tienstskyldige serviteur Johanne Rudhelio. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 214 (titel på dikt). Han (dvs. Grubb) synes först i 1668 års bok, då vid (fäktmästare) Ihrsteins namn står antecknadt i margen (till protokollsboken): ”NB. Joh. Grubb hans servitör”. Annerstedt UUH II. 2: 350 (cit. fr. 1668). Rydström Adelsnäs 35 (i handl. fr. 1822; om franska förh.). Ekbohrn (1904).
2) [jfr 1] (†) tillbedjare, älskare. När .. (Lucretia) fick förnimma at hennes Serviteur Eurialus skulle äntlighen medh sin Herre Keyser Sigismundo bortreesa: Bleff hon så bedröfwat, at hennes hierta innan få stunder aff sorgh förqwaffdt wardt. Palmchron SundhSp. 208 (1642).
3) motsv. SERVERA, v.1 2 d, om man som har ss. yrke att servera l. passa upp vid bord på restaurang o. d., uppassare, kypare. PT 1904, nr 62 A, s. 3. Emil Mollig, servitör å Grand hotell. LD 1908, nr 285, s. 3. Sjögren TaStjärn. 8 (1957).
Ssgr (till 3): SERVITÖR- l. SERVITÖRS-ARBETE~020. SErikÅb. 1954, s. 127. —
-ELEV. om pojke (l. man) som utbildas till servitör. Östergren (cit. fr. 1937). —
-JACKA. (vit) jacka buren av l. avsedd för servitör. Östergren (cit. fr. 1931). —
-ROCK. jfr -jacka. SvHotellRevy 1920, nr 13, s. 7.

 

Spalt S 2023 band 25, 1967

Webbansvarig