Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SESEL, r. l. m.
Etymologi
[jfr d. sesel; sannol. av t. sesel, av lat. seselis, i mlat. äv. seseli (varav nylat. Seseli, ss. släktnamn), av gr. σέσελις, σέσελι, av omtvistat urspr.]
Anm. Den nylat. formen seseli användes stundom äv. i sv. (äv. ss. förled i ssgr). Wikforss 2: 601 (1804; i bet. 1). Dalin FrSvLex. 2: 467 (1843: Seseliört); jfr SESEL-ÖRT. KFÅb. 1913, s. 133 (: Seselifrön, pl.); jfr SESEL-FRÖ 1 (l. 2?). (†)
1) om (den i Sydeuropa inhemska) växten Seseli tortuosum Lin.; utom ss. förled i ssgr anträffat bl. i uttr. massilisk sesel [jfr nylat. seseli massiliense (till lat. Massilia, Marseille)]. Franckenius Spec. E 3 a (1638). Serenius Kkkk 3 a (1757).
2) om (den bl. a. på Kreta inhemska) växten Tordylium apulum Lin.; i ssgn SESEL-FRÖ 2.
Ssgr (†): SESEL-FRÖ. [jfr t. seselsame(n)]
1) till 1: frö av växten Seseli tortuosum Lin. Åstrand (1855).
2) till 2, i uttr. kretiskt seselfrö [jfr t. cretischer seselsame(n)], frö av växten Tordylium apulum Lin. ApotT 1698, s. 75 (: Cretisk Seselfröö, pl. l. koll. sg.). Därs. 1739, s. 71 (: Cretisk Sesel-Frö, pl. l. koll. sg.). —
(1) -ÖRT. [jfr d. seselurt, t. seselkraut] = sesel 1. Nemnich Naturg. 2: 1291 (1795). ÖoL (1852).
Ssg (†): seselörts-frö. = sesel-frö 1. Månsson Åderlåt. 69 (1642).

 

Spalt S 2027 band 25, 1967

Webbansvarig