Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SESSIL sesi4l, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. sessil, eng. o. fr. sessile; av lat. sessilis, bekväm att sitta på, säkert stående, fäst med kort skaft, låg(vuxen), till p. pf.-stammen av sedere, sitta (se SITTA, v.)]
fastsittande l. orörlig.
a) motsatt: rörligt fäst o. d.
α) (†) om blomma o. d.: oskaftad. VetAH 1806, s. 64. EngSvOrdb. 934 (1874).
β) anat. o. zool. om organ o. d.: fäst med bred bas o. d.; oskaftad; särsk. dels om insekts bakkropp (förr äv. betecknande att denna är fäst med kort skaft vid framkroppen), dels om öga. Marklin Illiger 275 (1818; om insekts bakkropp fäst med kort skaft). Underlifvet är hos många Insekter omedelbarligen sammanhängande med thorax, det kallas då fastsittande eller sessilt. Dahlbom Insekt. XVI (1837). VetAH 1848, s. 426 (om öga hos vissa mollusker). Wernstedt (1959).
b) biol. om organism i vatten: fastsittande (motsatt: kringdrivande). 2NF 2: 1379 (1904). Talrika simstatoblaster förekommo (i en viss vattenpöl), däremot inga sessila. FoFl. 1917, s. 131.

 

Spalt S 2029 band 25, 1967

Webbansvarig