Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SÉVIGNÉ, r. l. m.; best. -n; pl. -er (VexjöBl. 1842, nr 6, Bih. s. 1, Dalin (1854)) l. -s (VexjöBl. 1834, nr 48, s. 4).
Ordformer
(äv. se-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. sévigné; sannol. till namnet på den franska skriftställarinnan Marie de Rabutin-Chantal († 1696), markisinna av SÉVIGNÉ (vanl. kallad Madame de Sévigné), som bär ett bröstsmycke på ett välkänt porträtt]
(†) om kvinnosmycke av ädla stenar o. d., avsett att bäras på bröstet l. pannan l. håret. Dottern i huset, med .. sin vackra Sevigné i diamanter, .. utgjorde (osv.). Palmstjerna Snapph. 1: 6 (1831). Min ferronier hade gått sönder, .. nu fick jag en stor, stor superb sevigné att sätta på håret i stället. Almqvist AMay 29 (1838). Ekbohrn (1904).

 

Spalt S 2036 band 25, 1967

Webbansvarig