Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEVRUGA sevrɯ4ga, f. l. r.; best. -an; pl. -or (UB 3: 600 (1873)) ((†) -er Thomée Egli Geogr. 254 (1865)).
Ordformer
(severuga 1614. sewringa 1809 (sannol. felaktigt för sewriuga). sevruga 1826—1961)
Etymologi
[jfr t. sewruga, sewrjuga, eng. sevruga, ä. eng. äv. severiga; av ry. sevr’uga, sannol. av tatariskt urspr.]
(numera mindre br.) om (individ av) den i sydösteuropeiska vatten förekommande störarten Acipenser stellatus Pall., stjärnstör. Petreius Beskr. 1: 102 (1614). Sewruga .., som fås i Kaspiska, Svarta och Azowska Hafven, har läckert kött, ger den bästa kaviarn och godt husblås. Åstrand (1855). UB 3: 600 (1873). DjurVärld 5: 412 (1961).

 

Spalt S 2036 band 25, 1967

Webbansvarig