Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SFACELERA, v. -ade. vbalsbst. -ING (Collin (1847), Tholander).
Ordformer
(äv. sph-)
Etymologi
[jfr t. sphacelieren; av fr. sphacéler, till sphacèle, kallbrand, av gr. σφάκελος konvulsivisk rörelse, kallbrand, sannol. rotbesläktat med SPÅN]
(†) angripa l. förstöra (vävnad l. organ o. d.) gm kallbrand; äv. i utvidgad anv.: utveckla l. utbilda (kallbrand); anträffat bl. i pass. utan agent (äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.) o. ss. vbalsbst. -ing. HdlCollMed. 9/1 1685 (i pass., om kallbrand). När .. (pungen) är blefven sphacelerad .. plägar all använd läkedom vara fåfäng. VetAH 1749, s. 225. Efter döden fann jag .. (svulsterna hos vissa sjuka kreatur) innehålla et brunt blod-vatten och köttet innanför dem sphaceleradt. Därs. 1787, s. 220. Tholander Ordl. (c. 1875). —

 

Spalt S 2070 band 25, 1967

Webbansvarig