SFALERIT sval1eri4t, äv. sf-, r. l. m.; best. -en; pl. (om olika arter av zinkblände) -er.
Etymologi
[jfr t. sphalerit, fr. sphalérite; av eng. sphalerite, tidigast använt av den engelske mineralogen E. F. Glocker 1847, bildat till gr. σφαλερός, slipprig, farlig, bedräglig (jfr den etymologiska avdeln. under BLÄNDE, sbst.1), till σφάλλω, får att falla, kastar omkull, av ovisst urspr.]
Spalt S 2071 band 25, 1967
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se